En maträtt jag bara måste dela med mig av!
Gillar man snabb, enkelt och gott så måste detta provas!
Jag har sällan skådat barnen äta så mycket mat!
Du behöver (6 personer, gott i väl)
1 paket grillkorv
2 st Arlas thaipanna
1 påse Wokgrönsaker
2 dl crème fraîche
Jag hade spagetti till men det funkar nog minst lika bra med ris!
Stek grönsakerna och korven och i med resten :)
Suuuupergott!
Torka
Ge mig något saftigt att sätta tänderna i. Något jag kan debattera med mig själv om för att sedan skrika ut mina åsikter här på bloggen!
Vad vill ni att jag ska ta upp? Vad vill ni diskutera? Vad vill ni läsa om?
Kom på något giftigt, jag är inte rädd ;-)
Avklätt del 2
Mitt ibland hela småbarnsträsket så finns jag. Där finns även.
Den man jag har valt att leva mitt liv med.
Jag kommer på mig själv sitta och drömma mig tillbaka till tiden då vi träffades.
Hur det pirrade i hela magen. Hur det sprudlade i hela kroppen när jag satt där i min lilla Peugeot på vägen mellan Avesta och Västerås.
Jag kan fortfarande se framför mig hur lilla Lova låg där på Dannes 140 säng i hans lilla etta, snusandes med tutten och snutten i högsta hugg.
År 2006 så åkte Danne med mig till Emma och Darek nere i Varberg.
På vägen hem vart det bestämt att vi inte skulle ses mer. Sluta träffas.
Med Michael Bolton's- I wanna know what love is, vrålandes ur högtalarna.
Det blev inte så. Jag stod ut med tanken på en tillvaro utan knäppgöken från Västerås.
Inte han heller då, uppenbarligen.
Ibland frågar jag mig om jag älskar fortfarande? Om det är det här jag vill?
Är han den jag vill bli gammal med?
För er som inte känner till våran vardag så tuggar vi ganska rejält här hemma mellan varven.
Oftast inte på en osams nivå även om majoriteten upplever det så.
Inte allt för sällan känner jag mig olycklig. Otillräcklig och värdelös.
Vill så mycket. Vill göra rätt. Vill känna rätt.
Men när jag slutar fundera och slutar känna efter så faller liksom alla bitar på plats.
Varje dag kommer jag på mig sitta och längta fter att klockan ska slå Dannes sluttid.
Lyssnar efter att höras hans steg ute på trappen.
De kvällar jag går och lägger mig innan han kommit hem så kan jag inte somna ordentligt förrän jag hör att han är hemma.
Händer det något speciellt så är han den första jag ringer.
Jag älskar våra diskussioner.
Jag skulle kunna beundra honom när han är tillsammans med barnen timme ut och timme in.
Vänder jag på steken så vet jag faktiskt inte hur jag skulle fixa en vardag utan att dela den med honom.
När han gör sig i ordning, lite extra. Så kan jag fortfarande slås av hur snygg jag tycker att han är.
De få komplimanger som ibland uppenbarar sig för mitt hjärta att slå volter.
Tänk om han visste, om han förstod vad en liten mening gör med mitt inre.
Att några få ord kan göra hela min vecka.
Poängen, över 6 år har gått och det värmer precis lika mycket om inte mer.
Ett citat från en av våra tidigare diskussioner:
Jag- Tror du att vi kommer att leva med varandra resten av livet?
Han -Ja, förmodligen så blir det nog så.
Jag - Fan vad tragiskt det låter!
Varav vi båda börjar garva, kärlek det!
Jag kan inte älska dig mer. Bara bli bättre på att visa det.
Bli bättre på att inte visa det när jag känner motsatsen.
Jag skiter dessutom i hur larvig du tycker att jag är, kärleksförklaringar hit och dit.
Det här är min version. Min sanning. IN YOUR FACE!

Jag längtar tills dess att du kommer hem.
Jag vill bli gammal med dig ♥
Precis!
-
Eran extrema mängd kommentarer motiverar mig verkligen till att fortsätta blogga!
TACK!
Eller inte...
Bildbomb och gaykväll!
Bilduppdatering från semestern!
Finaste Emma, Lina, Wilmer och Rebecka!
Finaste Vilda
Midsommarmat!
Mina små bus och badtjejer i bubbelpoolen
Tokan ♥
Sista kvällen. Krabbfiske med de större barnen nere vid havet. Saknar ♥
Mitt livs första svensexa

Finaste blivande mannen i stan!

Dags för fallskärmshoppning :)

Här kommer han med sin gröna fallskärm!

Fasen vad häftigt!! (snodde en bild från din fb, Patrik :))
Lögarängen



Jag, Vilda och Maria spenderade två av veckans dagar genom att lata oss nere på Löga.
Andra dagen fick vi dessutom uppslutning av Evlis och Danne.
Festival i Stan
Vi valde att spendera den på Bankiren, Gaykväll dessutom. En av de roligaste utekvällarna på flera år (trots att jag var nykter, som alltid numera)!
Jag och Lina började kvällen med romantisk middag på Bellman för att sedan dra på spolntanfest hemma hos Mats och Maria (!).
Tack alla för en kanon kväll!!

Lina, Lallo och My

Mysan, Maria och Patrik?

Mysan, Maria och Lina :D :D

Mina älsklingsbögar ♥

Marias bröst?

Underbara ♥
Puss på er!!
Varberg <3 Gekås
Äntligen får jag tanka massor med Emma-tid. Underbara!
Även Lina, Ante och Wilmer är här, I love.
Och jag fick mitt älskade besök på Gekås tidigare än planerat :). Men detta är bara mitt första besök den här veckan.
Lillhjärtat fick följa med oss tanter :).
Klädköpen ↑
Lovas ↑
3 klänningar
1 shorts
1 capribyxor
1 Haremsbyxor
3 jackor
4 trosor
10 par strumpor
2 linnen
1 kjol
2 leggings
2 oversize tröjor
Vilda ↑
1 filt
2 klänningar
2 jackor
1 mössa
1 jacka+byxa
3 leggings
1 byxdress
2 strumpbyxor
1 pyjamas
Elvis ↑
1 skjorta
1 t-shirt
1 set munkjacka, t-shirt & byxa
1 jeans
1 body
1 pyjamas
1 filt
1 mössa
Jag → Svart softshell jacka
Daniel → Svart softshell jacka, träningsbyxa, 11 par strumpor.
Lite allt möjligt:
8 frp våtservetter
1 frp trasor
1 frp maskindiskmedel (tabletter)
3 frp fryspåsar
Burk till diskmedel+ flaska till diskmedel
2 schampo
2 balsam
1 frp sopsäckar
2 st deo
rakhyvel+blad
Summan: Gissa?
På återseende babes! Puss!
Min Bästa väns Bröllop
Min lilla Lina har blivit fru! Åh, inget anade vi heller och helt plötsligt stod dem där, två JA senare som man och hustru!
Lina- Bakom dig där står jag. Och de gånger du inte ser mig så är det för att jag bär dig ♥
Min absolut bästaste vän!
Vackra, Vackra ni!
♥ 2011/06/04 ♥
Herr och Fru Kallträsk och den lilla ringbäraren
Bröllopsvals a la Kallträsk ♥
Dansmoves a la Lina :)
Linus Danne - Frida Linus
Frida och Danne goes robot? :P
Tack underbara vackra ni för att vi fick vara med och dela eran dag!
Det var fantastiskt roligt!
Love you guys ♥
What?
Herregud har jag inte bloggat på en vecka?
Jag lär bättra mig på den biten!
Puss!
Det äcklar mig
Jag må vara trångsynt, jag må ha tagit upp det här förut och jag må vara gammalmodig.
Men den här jävla könshysterin gör mig apgalen!
Läste ett statuslänk på Fejan nyss därav upphovet till min irritation.
Vad är det för fel på att en pojke får vara just pojke?
Och att en flicka får vara just flicka?
Jag stoppar mina barn i fack. Jag erkänner.
Lova och Vilda är flickor och Elvis är en pojke. Därefter PUNKT.
En förskola i Stockholm använder ordet 'hen' istället för han och hon, henne och honom.
Ett föräldrarpar i Canada undanhåller sitt barn kön.
Den ena efter den andra låter sina små pojkar strutta runt i rosa Hello Kitty-kjolar osv.
Va fan är det för fel på folk??
Tänk om Daniel, min sambo skulle få för sig att gå på After Worken imorgon i en av mina kjolar?
Undra om jag ska låna en av Dannes herrskjortor och ha den på mig på lördag?
Mina barn får leka med precis vad dem vill, bilar, dockor ja you name it. Vill Elvis låna någon av sina systras kjol och springa runt här hemma och känna sig fin så varsågod.
Väljer dem sedan att byta kön, upptäcker att dem gillar personer av samma kön osv. Det kvittar mig fullständigt.
Men fram till dess, så länge jag får vara med och påverka.
Så länge jag är den som enväldigt väljer kläder så blir det inte tal om några jävla flickkläder på min grabb!
Inte heller pojkkläder på någon av flickorna!
Är det fel på mig? Är jag skadad av omgivningen, av min uppväxt?
Jag har vagina, du har snopp. Du är svart, jag är vit. Vi är olika.
Kan det inte få vara så?
Jag tycker egentligen inte att det finns någon speciell kill eller tjej-färg just.
Det är mer utformningen på kläderna som har betydelse.
Jag hoppas att det är någon som läser min blogg som för en gång skull kan kliva fram och inte hålla med om det jag skriver. Ge mig lite mothugg och berätta varför du anser raka motsatsen, Pliiis!
Jag älskar diskussioner, heta diskussioner. Bring it on era jävla min-pojke-får-bära-Hello Kitty kjol-om han vill-nördar!!!
För övrigt så har jag super dåligt samvete. 700kr, 700 jävla kronor har jag spenderat på mig själv! OOO!
En Bolero, ett par Haremsbyxor, en ring, två linnen, fyra par strumpor, örhängen, fransar och en flarra alkoholfritt vin! En hel outfit alltså bortsett från skor och väska (fast jag har ju nya Converse, det kanske räknas även om jag hunnit använda dem). Lördag here I come!
Kanske kan se det som en morsdag-present till mig själv?
Hur fan kan man ens tänka tanken att kläa sina barn, flickor eller pojkar i den här fula, överkonsumerade katten?
Ännu ett tecken på att alla vill vara lika?
Puss!
Just nu, just idag.
Jag har så ont i ryggen att det fläckvis domnar.
Jag är så trött att jag har svårt att somna när jag väl har tid för det.
Bara det säger en hel del, jag är en vanliga fall en sån som sover när jag har ögonen stängda. Somnar alltså på 3 sekunder.
Idag nickade jag till lutandes mot spjälsängen när jag gav Elvis kvällsmålet.
Just idag, just nu, känns allt bara som ett enda stort vattenhjul som behöver vatten för att snurra och det stundar torka.
Mina dagar handlar inte om att leka och njuta med barnen.
Mina dagar går bara ut på att få vardagen att gå ihop.
Just nu, just idag, känns det så.
Tiden är ständigt min fiende. Omgivningens krav på mina prestationer kväver mig.
Är det inte min uppgift som god hustru så är det mitt arbete på sidan om mitt yrke som mamma.
Jag önskar innerligt att jag hade flera armar, att dygnet hade flera timmar och att jag var lite starkare och lite mer uthållig.
Alltid är det något, hela tiden.
Varje morgon är innan morgonpromenaden ska det stressas, ska jag duscha krävs det att jag gör det snabbt.
Är jag inte klar snart? Kan du inte snabba dig? Är inte maten klar än? Det där är ingen mat, det där vill jag inte ha. Mamma får jag det? Mamma kan du gör det? Mamma, mamma, MAMMA!
Lova är en perfekt storasyster och jag kör med henne hejvilt. Hon är gräsligt bortskämd och petar i maten som ingen annan. Men hon är min stora duktiga flicka och gör som oftast det jag säger och ber henne om.
Vilda är världens självständigaste lilla dam som reder sig själv i de flesta situationer. Glad och nöjd för det mesta. Dock är hon emellertid ganska påfrestande med sitt häftiga humör och sina grisskrik.
Det är få ska ni veta som har en sådan liten flicka med så fruktansvärt stark vilja, det törs jag skriva under på!
Elvis är en riktig goding. Han finner sig i precis allt. Han är nöjd med det lilla. Det kommer enbart protester vid
hunger eller trötthet.
Men trots det så kommer jag ibland på mig själv tycka att dem är så jääävla dryga. Framförallt dom små.
Fast jag innerst inne vet att det inte är så.
Det tröttheten ligger som en dimma runt skallen så blir jag irriterad för minsta lilla.
Jag lättar. Exploderar inuti. Både den ena och den tredje får höra och veta att den lever.
Det är inte ok. Det är jag medveten om.
Hur fan orkar jag blir förbannad då liksom?
Jag känner att jag missar så mycket. Att tiden springer ifrån mig.
Vilda är i en sådan härlig ålder. Jag skulle vilja spendera timme ut och timme in pysslandes med henne.
Hon är städigt sugen på nya upptäckter. Jag hinner inte dela det.
Elvis utvecklas i en rasande fart. Han pratar, jollrar och ljudar som ingen annan. När lärde han sig det?
Det har han nog kunnat ett tag om jag tänker efter, jag har nog hört det i bakgrunden av alla måsten?
Jag försöker avsätta lite tid för Lova när hon är här. Jag vill inte att hon ska känna att hon hamnat i skymundan. Jag vill att hon ska veta att hon är mitt intresse och att hon är en prioritet.
Jag vet inte om jag lyckas.
Jag kan heller inte hjälpa att jag känner ett litet, litet styng av besvikelse. Inte på specifika personer just. Utan mer på hela situationen. Nätverket. Vårat nätverk.
Men alla har ju sitt. Och alla har inte lika prioriteringar som en annan. Andra prioriterar inte sin tid med mina barn som jag gör.
Inte heller har barnen en närvarande farmor. Bara det gör nog stor skillnad.
Jag vill inte be, jag kommer inte att be.
Jag vill bli erbjuden.
Det har varit eftermiddagsvecka för Daniel. Jag hatar dom.
Det är en stor bidragande faktor till att jag tänker och skriver så här just nu.
Mitt liv är inte ett kaos. Det är inte synd om mig. Jag har valt allt det som rör och berör mig.
Jag skulle kanske kunna vara lite mer tålmodig. Orka lite mer. Vara lite starkare.
Imorgon är en ny dag. En dag som kanske bjuder på mer energi. Mer ork. Mer glädje. Mer tid till att älska.
Mindre tid till att vara bitter och trött.
Men just nu, just idag. Känns det så här.
Over!
Jag kommer aldrig erkänna...
Vet ni hur äckliga människor är egentligen?
Jag har tok-fastnat för en tråd på familjeliv.se som heter 'Jag kommer aldrig erkänna'.
Jag garvar ju järnet mestadels det ska jag inte sticka under stolen med.
Men alltså my god, vilka snusk! Och vilka oärliga människor.
Är verkligheten så illa?
Jag ska nu fint spalta upp det mest förekommande förteelserna som folk inte skulle erkänna:
Att dem;
-Käkar snorkråkor
-Tjuvläser sin respektives facebook och mail
-Är/har varit otrogna mot sin respektive
-Knullat sin mans/frus bästa vän
-Snattar
-Hatar icke ammande-mammor
-Avskyr sin svärmor
-Att dem tycker att deras vänners barn är fula
-Duschar endast ca 1/vecka
-Äter betydligt mer bullar än dem vågar erkänna för sin man
-Ser ner på dem som inte är högskoleutbildade
-Ser ner på unga obildade mammor
Dessa grejer förekommer i var och varannan kommentar.
Helt sjukt!
Eller är det normalt?
Jag kan då helt jävla ärligt säga att jag inte står bakom något ovanstående tycken.
Möjligtvis någon chokladkaka som jag inte erkänner för Danne och nån unge som är mindre fager.
Men resten? Nä nä... äta snor? HALLÅ!
Nä nu ska jag leka med D...vi leker 18-åringar, det ni ;-)
Puss
Om svek
Vi har varit vänner nästan hela livet.
Jag vet om att du svek mig. Men jag hade inte hjärta att röra om i grytan flera år senare.
Jag hade dessutom lovat att inte säga något.
Jag höll det löftet.
När jag fick reda på det var det som en kniv i hjärtat.
Men vid närmare eftertanke så kunde jag förstå dig. Varför du gjorde det.
Jag hade förtjänat det.
Vad jag inte kan förstå är lögnen. Att du inte hade mod nog att stå för dina handlingar.
Själva sveket är just det. Att du ljög om det, inte att du gjorde det.
Men inte ens det kunde få din plats i mitt hjärta att rubbas.
Jag kunde inte förmå mig att tycka illa om dig. Bara avsky din handling.
Sen hände något. Jag vet inte exakt vad. Men du valde bort mig, i en handvändning.
Och jag vet att det inte finns någonting jag kunnat gjort som förtjänade det.
Visst har bitterheten tagit överhanden emellanåt när det förflutna sprungit ikapp en.
Men aldrig har jag talat illa om dig, aldrig har en tyckt illa om dig.
Aldrig sagt något om dig som med bakomliggande förklaring skulle kunna få dig att känna dig baktalad.
Jag har alltid funnits vid din sida under alla år. Aldrig har jag svikit dig.
Vad kan jag ha gjort som som vare sig förtjänade en förklaring, försvar eller ett förlåt?
Jag kommer nog alltid att undra och säkert aldrig få ett svar.
Hade jag varit en vän, en riktig vän så hade jag väl fått en chans till upprättelse?
Allting är inte vad det ser ut för att vara. Den sanning du ser kanske inte är den sanningen jag har.
Känslomässigt kommer du aldrig att kunna få tillbaka din plats.
Och jag borde kanske ha släppt det här nu. En stor del av mig har nog det.
Men en liten del kommer alltid att undra över vad som gick fel.
Det är så många år, fyllda av så många minnen. Fina minnen.
Minnen som alltid kommer att finnas med mig. Minnen som är så mycket av den jag är idag.
Som jag alltid bär med mig.
Ibland plockar jag fram en och annan skatt och förflyttas många år tillbaka i tiden.
Framtiden må aldrig kunna bli var den en gång var men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på dig ibland.
Svar på Marias kommentar
En Maria gjorde om min fråga om vad jag skulle skriva om i bloggen till en frågestund :).
Så jag svarar väl då efter bästa förmåga.
Har du och Lovas pappa bra kontakt?
Ja det tycker jag att vi har. Vi kommer bra överrens i alla fall.
Varför flyttade du ifrån Avesta?
Jag blev kär och denne Daniel bodde i Västerås. Det var ingen tvekan om att flytta. Jag har alltid velat komma ifrån Avesta och bo i en större stad.
Varför bor Lova inte hos dig (Alltså, jag menar går i skolan och så, ser ju att hon är hos dig och så)?
Lova har sitt hem lika mycket här som hos sin pappa. Så att säga att hon bor hos sina pappa känns helt fel. Men jag förstår hur du tänker.
Jag flyttade därifrån men vi tyckte att det inte skulle behöva innebära att hon ska ryckas upp från sitt liv helt, i Avesta. Där bor större delen av hennes familj, släkt och vänner. Även mina föräldrar bodde där då. Något mer detaljerat svar har jag inte. Vi tyckte det var bäst så. Hon bodde varannan vecka fram till hon började förskoleklass.
Vem ser du som din närmsta vän?
Jag har flera väldigt nära vänner. Men Lina är den som står mig närmast. Vi har varit lika nära vänner i många år nu. Henne kan jag alltid räkna med, min vapendragare.
Hur länge har du och Daniel varit tillsammans?
Vi har varit tillsammans i 5 år.
Vill du gifta dig?
Ojaa, en dröm som hängt med sen barnsben :)
Favorit färg?
Måste man välja en? Då blir det nog svart. Eller rosa :)
Favoriträtt?
Hemrullade köttbullar, riktigt gräddigt potatismos, gräddsås och lingon.
Vad ser du som dina starkaste sidor som mamma?
Oj vad svårt. Jag är väldigt kärleksfull. Oavsett vad som sägs eller händer så är jag övertygad om att mina barn vet att dom är högt älskade och att dom har en mamma som dom kan räkna med i vått och torrt. Nu tror jag att de flesta vettiga föräldrar är så. Men jag är nästan helt säker på att jag lyckas att förmedla det också och dom säkerligen aldrig kommer att tveka på det.
Och svagaste?
Jag är långt ifrån perfekt. Jag har dåligt tålamod och dåligt ordförråd emellanåt. Jag avskyr gnäll, skrik och tjat och det går inte alltid så bra ihop med att vara 3-barnsmorsa.
Sen är jag nog vad man kan kalla för snäll emmellan varven vilket resluterar i lite för lite konsekvens. Mer snack och mindre verkstad.
Skulle du kunna tänka dig att bo i Avesta igen?
Aldrig, om det inte vore för Lovas skull pga av någon speciell anledning.
Vad är det pinsammaste du har gjort?
Kan omöjligt komma på något då jag gjort en hel del som framförallt andra tycker är pinsamt. Jag har inte vett nog att skämmas för min egen del :)
Någon läsare som har något förlsag??
En fråga?
Jag har sett att andra gör det och jag brukar gilla att vad med och leka åsiktsmaskin.
Så kanske även jag ska prova:
Finns det något särskilt ni skulle vilja att jag skrev om, la ut bilder på eller skrev något kaxigt om?
Kom gärna med förslag!!!
Om jag inte får någon kommentar så utgår jag från att min blogg är helt perfekt :D
Puss och trevlig helg!
Klick klick

Till Wilmer

Till Elvis
FYNDARN, 200 kronor/st, rätt ner i varukorgen!! ;-)
Alla skulle ha en Lina
Tänk om man hade en vän man alltid kunde räkna med.
En vän som alltid ställder upp.
En vän som hela tiden finns där.
En vän som älskar en trots ens fel och brister.
En vän som vet vad man ska svara innnan man ens öppnat munnen.
En vän som känner en utan och innan.
En vän vars röst gör en glad.
En sån vän har jag.
En vän jag älskar villkorslöst.
En vän jag skulle kunna göra vad som helst för.
Hon heter Lina.
Så här fint hade min bästa vän gjort när jag kom hem från jobbet.
Ja det kanske inte var helt färdigt, men nästan.
Att så lite kan göra så mycket.
Och hon hade dessutom städat.
Jag kanske är dålig på att visa det. Men jag tror inte hon förstår hur tacksam jag är.
Både för att jag har henne som vän och för hennes gester.
Jag trivs äntligen i mitt hem igen.
Tack ♥
Gnällvarning och mani (uppdaterad)!
Eller jag kanske redan är knäpp?
Jag överlever lite skit i hörnen och dammkrokodiler under soffan. Men jag fixar inte när det är stökigt.
En tallrik ståendes på vardagsrumsbordet, kuddar som inte ligger rätt i soffan, leksaker utspridda på golvet, ljustakarna vända åt fel håll osv osv.
kan få mig att få panik. Speciellt om jag inte kan åtgärda det OMEDELBART.
I arbetet är detta bra kvalitéer, hemma gör dom mig nästan mer ont än gott.
På kvällen måste allting röjas, läggas på rätt ställen, torkas av och plockas undan.
Jag kan inte slappna av annars.
Och kläder. Dessa travar med kläder. Mina barn badar i dem.
Själv har jag endast begränsat utbud.
Jag har varken tid, ork eller lust att se över mina egna klädval och min egna garderob. I alla fall inte nu när jag är fet som en gris!
Men barnens är ett beroende.
Om jag åker hemifrån och Vilda har rosa kläder på sig och inser att nappen är orange tex.
Då lär jag vända, åka hem och byta napp till rätt färg. Är det bara jag?
Jag är av den sorten som inte anser att så länge det är helt och rent så funkar det.
Nej helt, rent, fräscht och helst nytt är mer min melodi.

Detta är Vildas urväxta kläder i strl 62-74. Allt syns inte på bilden.
Hela övre raden, 3 papperskassar och 2 Ikea-kassar.
Och jag lär köra en rensning igen i hennes garderob.
Kanske skulle anordna en loppis då våran nykomling är av ett annat kön :).
Jag klarar inte av barnkläder med en massa skit på.
Musse, Bamse, bilar, Barbapappa..ja figurer i största allmänhet.
Och Hello Kitty, hell no!
Det kommer aldrig nån av ungarna att få bära. Möjligtvis i den åldern när man vill vara med och bestämma själv.
Men så länge jag är herren på täppan så kommer den katten inte in i mitt hus!!
Nu har Vilda nån tunika med Pebbles på och Elvis har det där Barbapappa-startkitet från H&M.
Det har han iof bara haft på sig en gång.
Så ni förstår ju att hitta kläder som jag egentligen tycker om inte är så lätt.
Jag älskar däremot starka färger, randigt, jeans, leggings osv. Och tacka vet jag Name It och Kapp Ahl.
Och dyrare märkeskläder förstås. Men jag är ändå lite mer för kvantitet.
Däremot H&M. Jävla skitplejs. Beställer man dessutom online så får man vänta tills ungen halvt om halvt växt ur skiten!
Efter en tävtt så har skiten som redan är litet i storlek krympt ännu en. Kvalité när den är som bäst?
Men en del fint finns det ju faktiskt.
Här är lite av det som finns på min inköpslista:
Till Elvis







Sen är jag bitter som faaaan över att den här overallen inte finns i Elvis strl ↓

Till Vilda:









Tack vet jag Name It på Nelly.com, Oiidesign.se, Geggamoja.com, Kapp Ahl eller Strands här i stan. Det är grejer det :).
Sen har jag en fråga. Ni vet såna här babybyxor som typ är en klassiker från Lindex och H&M.
Dessa är breda i linningen och ska vara nedvikta. Varför drar majoriteten föräldrar upp dessa så dem sitter under armhålorna?
Typ som de här ↓

Ja, nej...nu ska jag hitta på nå viktigare att lägga min energi på än en massa gnäll :).
Puss
Lova
Jag älskar tystnaden och lugnet på kvällen när barnen gått och lagt sig.
När man får slå sig ner i soffan eller bara gå runt och pula lite.
Alla barnsaker städas undan. Borden torkas av. Värmeljusen tänds.
Det är tyst.
Men det finns olika sorters tystnad.
Jag avskyr tystnaden som råder när barnen inte är hemma.
I det här fallet den äldsta av dem. Lova.
Man vänjer sig. Sägs det. En del av mig har gjort det. Den andra delen kommer aldrig att göra det.
Igår hade jag kunnat skickat den ibland så uppkäftiga skitungen med en onewayticket till Haparanda.
Idag hatar jag att hon inte är här.
Att vänja sig med att på halvtid ha halva sitt hjärta någon annanstans kommer jag aldrig att göra.
På något sätt vart det mer påtagligt när Vilda föddes.
Hur mycket jagt än älskar dem båda så kan ingen av dem ersätta den andra.
Inget kan fylla det tomrum som blir efter Lova varje gång hon åker härifrån.
Hennes kramar som inte vill upphöra.
Orden som gång på gång upprepas -Jag vill inte åka mamma. Jag vill vara hos dig.
Det dåliga samvetet man får varje gång man bråkat. Varje gång man sagt saker som man egentligen inte menat.
Kan inte jämföras med det samvete som lämnar ifrån sig sitt barn varje vecka.
Jag vet att hon har det bra där. Säkert lika bra som här. Hos sin pappa. Ingen tvekan.
Men det hjälper inte. Hon är ju inte här.
Jag är så stolt. Trots att även du min älskade unge har dina sidor. Så hägrar stoltheten jag känner över det mesta du gör.
Du är så duktig på att skriva och läsa. Du är så kreativ i alla dina teckningar och skapelser.
Du är en fantastisk storasyster.
Vildas lycka och entusiasm är ingen annan lik än den du framkallar hos henne.
De gånger vi lyckas är få.
Man kan redan se trots att hon bara är 1 år hur mycket hon avgudar sin syster.
Ingen jag känner har ett hjärta som dig. Ett hjärta som rymmer så många och så mycket.
Det är en stark egenskap. En egenskap som du kommer att komma långt med.
Jag tog en promenad strax efter Lova åkt idag. Bort dit hon för någon timme sedan satt och byggde en stor koja tillsammans med Fridolf.
Kollade mot backen, dit även jag orkade gå med igår för att se på när dom åkte.
Jag vill stoppa om dig varje kväll. Jag vill ha möjligheten att kunna smyga upp din dörr innan jag går och lägger mig för att se att du sover tryggt.
Men i slutändan är jag ändå tacksam. Tacksam över den tid vi får och tacksam över att vara mamma.
Över att vara din mamma.
Ingen älskar dig som jag... ♥
Jag älskar dig högre än himlen ♥
Mammas ♥
Mellandagsrea, pyttsan!
Jag och Danne bestämde oss för att inte handla nåt särskilt till Vilda i julklapp.
Vi köpte två träleksaker och ett lektält. Sen sa vi att vi sparar pengarna och handlar lite på mellandagsrean.
Sagt och gjort. Jag och Jenny packade ner samtliga barn och drog ner på stan.
Vi invigde även våran syskonvagn. Och vilken jävla vagn sen då!!! Jag hade nog inte kunnat vara nöjdare!!!
Ni minns väl Ferrarin?
Men herregud vad folk, fy fan vad folk! Alla P-hus var fulla. Så vi fick gott parkera och gå över halva stan.
OCh dom snälla barnen då Vilda, Lova och Falkon klagade inte på något.
Avslutade shoppingen med lite mat på Gränden. Och fem timmar senare var vi hemma :).
Och vi har bara varit på Kapp Ahl, Lindex och Ur&Penn??? Förutom matuppehållet då.
Nåväl, kläder till Vilda var det som stod på inköpslistan och om jag köpte allt på rea?
Nää, vad gäller rean så är det ju totalt värdelös?!!
Men fina grejer hittade jag i alla fall. Översta bilden från Lindex och de andra från Kapp Ahl.
I love Kapp Ahl!
Har ni sett en sån gullig klänning?! Leggingsen var det i alla fall rea på :P
Det här setet har jag tittat på länge. Jag har inte bestämt mig för om det är oerhört sött
eller lite fulsött sådär. Mixmatch i alla fall :) Inte rea det heller :/.
Den här klänningen var dock oemåtstådlig, enligt mig. Självklart var det inte rea på den heller.
Men leggingsen var rea, och läckra som tusan! :)
Sen fick Lova välja en tunika och leggings även hon.
Ganska bra val tycker jag!
Jag gav i alla fall bara 754 kr för allt :).
Imorgon ska även Vildas mamma och pappa uppvakta lilla Vilda.
På hennes 1-årsdag! Imorgon kl 9.18 är det exakt 1 år sen vårat underverk kom till världen ♥.
Nej nu ska vi ta en bit tårta och Jenny ska väl pimpla kaffe i vanlig ordning samt boka biobiljetter!
Lova fick pengar av Svante till bio så nu ska vi gå och se nya Narnia i 3d!
Puss!