Att allt inte skulle stå exakt som det va hade jag räknat med.
Men jag hade hellre blivit omskriven som vän eller som vän och kollega.
På eget initiativ? Nej journalisten fråga om bloggen och jag sa att han fick citera den.
Nåja det var inga osanningar förutom det. Men det kändes lite som att jag framställdes som en mediahora.
Vilket inte är fallet. Jag svarade efter det 10 missade samtalet med slutsatsen att det kan ju vara viktigt även om journalister fanns i åtanken,

---

Att jag valde attt kommentera tillslut var från min sida mitt sätt att visa min omtanke och min saknad.
Att jag tänker på hennes familj och att bliden av gumsan sitter fastnaglad på näthinnan.

Jag kan inte förstå
Jag kan inte släppa
Jag kan inte glömma
Jag kan inte sluta fundera
Jag kan inte sluta sakna
Jag kan inte sluta hoppas

Jag har aldrig varit så liten som nu.

Hur hittade ni min blogg?
Kvällstidingarna fann den oxå.
Men jag är stolt över den. Varenda ord var skrivet direkt ur hjärtat.
Men jag underskattade folket på Flashback. Som lägger sin själ i att hitta minsta lilla detalj. Även om ni för det mesta haft så fel. Även jag läser i era forum.
Jag har kommit fram till att kopiera in samma inlägg igen. Det är ju redan ute i hetluften. Och jag har inget att oroa mig över. Så här kommer det ännu en gång...

---

Med sorgband på armen och minnet i våra hjärtan ska vi vörda vårat minne efter dig. Och efter din älskade dotter.
Vi träffades idag allihopa på jobbet. Låg stämning och många tårar. Ingen av oss kan nog riktigt förstå.
Alla chefer, alla kollegor...vi var där allihopa. Pratade om det som hänt och alla minnen av dig.

Att du inte finns mer.
Att vi inte kommer att få höra din bil komma runt hörnet till kontoret med Slip Knot på full volym.
Att din dotter inte får växa upp, att du inte får se henne växa upp. Vackra lilla gumsan.

Hade inte allt blivit bra nu. Nytt hus, nya fina Volvon som du var så stolt över. Dyra fina ringen som prydde ditt ringfinger. Ett stundande bröllop.

Jag skulle varit tärna på ditt bröllop, Maid of honor.

Och din dotter. Lilla gummsan som bara blev 5 år gammal.

Kollade på bilden på ditt skåp idag. Som gummsan ritat till dig.
Det gör så ont. Det går inte att förstå. Att han tog sig rätten att ta era liv. Att brutalt mörda er. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad som försigår i huvudet på en sån människa.

Läser dina sms och undrar om jag inte kunnat förstått. Jag anade ju att allt kanske inte var perfekt under ytan.
Men att det skulle sluta så här kunde man ju aldrig tro.

Tänker mycket på filmen. Du vet den med gumsan och katten. Som hon matar i barnstolen. Gud vad jag skrattade när du visade den.
Kommer så väl ihåg lapparna vi skrev ut och satta på våra kollegors skåp. Mr Darin Plutläpp, Mr Hard Rock, Mr Putrumpa osv...och jag Ms Fenomenal ....

Jag kan inte förstå att du inte finns mer.

I mitt hjärta och mitt minne kommer du alltid att finnas.
Du fattas mig, My sweet Goddess!

Då fick man äntligen den efterlängtade dagtjänsten då, from 1 april. Ska bara iväg på utbildning först.
Så nu blir det inga mer nattskift, inte schemalagt i alla fall. Men nog kommer jag att peta in lite såna oxå...kommer få tokabstinens efter min gubbar ju :(
På tal om det så ska jag bli Skyddsombud oxå som det ser ut. Ganska skoj det med. En del ansvar och blåslampa men det är ju jag i ett nötskal :P Jag gillar ju lagar, regler och facket så why not!!
Sista natten för den här helgen nu då..har jobbat hela påsken..klirr klirr.

Pöss och klart slut!