Kan man lugnt säga. 5 år, bortskämd som attan och uppkätfig, det är en bra beskrivning på min lilla Loppi.

Lova fyllde alltså 5 år i måndags, den 12 maj.
Min stora lilla tjej, Men däremot lär du ju vara den uppkätfigaste lilla varelse som finns ;).

Imorgon är det dags för barnkalas, det kommer en hel del, puuuuh! En sån där dag som är asrolig men som man bara längtar efter att folk ska åka så man får städa ha ha.
Lova, Elvira, Kevin, Jack, Alex, Agnes, Fridolf, Freja, Falcon, Moa, Max, Elis, Ludvig och Linnéa...
Jag tror det var alla, barnen i alla fall.
Sen senare på eftermiddagen så kommer släkten, Dannes släkt rättare sagt. Och Lina&Andreas.
Full rull med andra ord :P

Sen väntar en helvetesvecka....jobb, jobb, jobb.
Hatar det samtidigt som jag inte kan vara utan det?
Älskar det samtidigt som jag bara vill vara ledi?.
Jobbar mer än jag borde, överdoserar?
Tänker, planerar och fixar på min lediga tid?
Är detta vad man kallar arbetsnarkoman?
Är jag arbetsnarkoman?

Nej nu ska jag mysa vidare och snart kommer min älskling hem, så här ska utövas vuxenlekar wiiii :D

Over!

Den var fantastisk om man nu kan säga så. Så fin och rofylld.
Underbar sång och jättefint spelat av Cassandras pappa.
Men ack så jobbigt det var. Men ändå viktigt och lättande på något sätt.
Nu har vi fått sagt hej då på riktigt. Även om våran kommande resa är lång.
Begravningen var så pampig, så mäktig och så mycket folk. Jag har aldrig sett så mycket blommor runt två så fina kistor. Och nallebjörnar och My Little Ponys. Det var vackert. Så vacker som en begravning nu kan vara.

Du finns med mig hela tiden. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. På alla dina upptåg och tokerier. På dina planer för framtiden. På ditt stundande bröllop.

Fy fan vad jag saknar dig!

Och som din fina mamma så vackert skrev,

♥Saknaden är oändlig som himmelen själv♥