Jag vet att du såg mig idag. Kanske var det min blotta närvaro som fick dig att lämna platsen så fort att du inte ens hann lämna tillbaka kundvagnen.

Vi har varit vänner nästan hela livet.
Jag vet om att du svek mig. Men jag hade inte hjärta att röra om i grytan flera år senare.
Jag hade dessutom lovat att inte säga något.
Jag höll det löftet.
När jag fick reda på det var det som en kniv i hjärtat.
Men vid närmare eftertanke så kunde jag förstå dig. Varför du gjorde det.
Jag hade förtjänat det.

Vad jag inte kan förstå är lögnen. Att du inte hade mod nog att stå för dina handlingar.
Själva sveket är just det. Att du ljög om det, inte att du gjorde det.

Men inte ens det kunde få din plats i mitt hjärta att rubbas.
Jag kunde inte förmå mig att tycka illa om dig. Bara avsky din handling.

Sen hände något. Jag vet inte exakt vad. Men du valde bort mig, i en handvändning.
Och jag vet att det inte finns någonting jag kunnat gjort som förtjänade det.
Visst har bitterheten tagit överhanden emellanåt när det förflutna sprungit ikapp en.
Men aldrig har jag talat illa om dig, aldrig har en tyckt illa om dig.
Aldrig sagt något om dig som med bakomliggande förklaring skulle kunna få dig att känna dig baktalad.
Jag har alltid funnits vid din sida under alla år. Aldrig har jag svikit dig.

Vad kan jag ha gjort som som vare sig förtjänade en förklaring, försvar eller ett förlåt?
Jag kommer nog alltid att undra och säkert aldrig få ett svar.

Hade jag varit en vän, en riktig vän så hade jag väl fått en chans till upprättelse?

Allting är inte vad det ser ut för att vara. Den sanning du ser kanske inte är den sanningen jag har.

Känslomässigt kommer du aldrig att kunna få tillbaka din plats.
Och jag borde kanske ha släppt det här nu. En stor del av mig har nog det.
Men en liten del kommer alltid att undra över vad som gick fel.
Det är så många år, fyllda av så många minnen. Fina minnen.
Minnen som alltid kommer att finnas med mig. Minnen som är så mycket av den jag är idag.
Som jag alltid bär med mig.
Ibland plockar jag fram en och annan skatt och förflyttas många år tillbaka i tiden.

Framtiden må aldrig kunna bli var den en gång var men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på dig ibland.