Där gick vi tillsammans.
Lova i ena handen och Elvis i den andra.
Solen hade precis gått ner och kvällen var rätt ljummen.
Badkläderna från kvällens tidigare dopp gör sig påmind under haremsbyxorna.

Vi går och ropar efter Vilda, Milia och Linda.
Vi trodde att dom hade gått före.
Och dom trodde att vi hade gått före.
Ropandes i högan sky för vi hade inga mobiler med oss.

Jag och Lova går och pratar.
Elvis och pratar konstant om allt och ingenting.
Jag ler för mig själv.
Tänk att hon tillåter det ibland än idag.
Jag frågar henne om hon inte tyckte att promenaden var rätt mysig trots allt.
Hon ler och svarar att det tycker hon.
Vi har nästan inte umgåtts sedan du kom hit säger jag.
Samtidigt så frågar jag henne och inte hennes vänner även umgås med sina föräldrar.
Hon svarat nej inte som du och jag mamma.

En bidragande faktor till det kan ju givetvis vara att hon är mer sällan hos mig nuförtiden.
Eller så har jag helt enkelt börjat värdera allt runtomkring mig på ett helt annat sätt.

Jag är komplett när alla barnen är hemma och älskar när vi gör grejer ihop.
Men visst låter det lite sorgligt ändå?
Så för mig är det viktigt med kvalitetstid.
Så gissa om jag gick där och kände mig stolt och lycklig.
Det har varit en fin dag idag.
På nästan alla sätt.

När vi nästan hunnit hem så hajar både jag och Lova till.
Är det inte Vilda som ropar långt borta?
Efter en stund så hörs det igen.
Det är hon!
Sedan ser vi dom.
Vi avslutar kvällen med en glass utanför Coop.
Klockan är nästan tio på kvällen men vad gör det?
Detta kanske är sommarens sista dag och vi har precis skapat ännu flera fina minnen ❤