Jag älskar tystnaden och lugnet på kvällen när barnen gått och lagt sig.
När man får slå sig ner i soffan eller bara gå runt och pula lite.
Alla barnsaker städas undan. Borden torkas av. Värmeljusen tänds.
Det är tyst.
Men det finns olika sorters tystnad.
Jag avskyr tystnaden som råder när barnen inte är hemma.
I det här fallet den äldsta av dem. Lova.
Man vänjer sig. Sägs det. En del av mig har gjort det. Den andra delen kommer aldrig att göra det.
Igår hade jag kunnat skickat den ibland så uppkäftiga skitungen med en onewayticket till Haparanda.
Idag hatar jag att hon inte är här.

Att vänja sig med att på halvtid ha halva sitt hjärta någon annanstans kommer jag aldrig att göra.
På något sätt vart det mer påtagligt när Vilda föddes.
Hur mycket jagt än älskar dem båda så kan ingen av dem ersätta den andra.
Inget kan fylla det tomrum som blir efter Lova varje gång hon åker härifrån.
Hennes kramar som inte vill upphöra.
Orden som gång på gång upprepas -Jag vill inte åka mamma. Jag vill vara hos dig.

Det dåliga samvetet man får varje gång man bråkat. Varje gång man sagt saker som man egentligen inte menat.
Kan inte jämföras med det samvete som lämnar ifrån sig sitt barn varje vecka.
Jag vet att hon har det bra där. Säkert lika bra som här. Hos sin pappa. Ingen tvekan.
Men det hjälper inte. Hon är ju inte här.

Jag är så stolt. Trots att även du min älskade unge har dina sidor. Så hägrar stoltheten jag känner över det mesta du gör.
Du är så duktig på att skriva och läsa. Du är så kreativ i alla dina teckningar och skapelser.
Du är en fantastisk storasyster.
Vildas lycka och entusiasm är ingen annan lik än den du framkallar hos henne.
De gånger vi lyckas är få.
Man kan redan se trots att hon bara är 1 år hur mycket hon avgudar sin syster.
Ingen jag känner har ett hjärta som dig. Ett hjärta som rymmer så många och så mycket.
Det är en stark egenskap. En egenskap som du kommer att komma långt med.

Jag tog en promenad strax efter Lova åkt idag. Bort dit hon för någon timme sedan satt och byggde en stor koja tillsammans med Fridolf.
Kollade mot backen, dit även jag orkade gå med igår för att se på när dom åkte.

Jag vill stoppa om dig varje kväll. Jag vill ha möjligheten att kunna smyga upp din dörr innan jag går och lägger mig för att se att du sover tryggt.

Men i slutändan är jag ändå tacksam. Tacksam över den tid vi får och tacksam över att vara mamma.
Över att vara din mamma.

Ingen älskar dig som jag... ♥
Jag älskar dig högre än himlen ♥
























Mammas ♥