Jag har inte blivit galen.
Jag är inte någon nitisk idiot med nya galna idéer.
Jag har varit till helvetet och vänt.
Jag har upplevt dagar då jag inte trodde att jag skulle få leva mer än en kort stund.

Men vet ni vad?
Jag är medveten om att jag lever.
Det är skillnad på att leva och att vara medveten om att man lever.
Jag är tvungen att börja göra bra val.
Jag är skyldig mig själv en revansch.
Vad är egentligen cancer och vad beror det på?
Finns det något vi kan göra för att påverka det?
Vetenskap, forskning och medvetna männsikor är det som kommer att föra världen framåt.

Jag slukar dokumentärer om nätterna och andas kunskap om dagarna.
Jag fyller mitt liv med hundratals barn varje dag och jag somnar brevid människor jag älskar varje kväll.
Jag googlar allt jag kommer över och vaknar allt mer.

Det bor fortfarande indianer i reservat.
Vi kan bota cancer med vi gör det inte.
Småflickor får sina snippor igensydda.
Människor med mörkare hud gick i kedjor när våra morföräldrar gick i småskola.
Det har inte varit fred på jorden sedan Jesus gick på vatten.
Vi tror på olika påhittade gudar och dödar varandra för att vi tror olika.
Och vi dödar andra arter för vår egen vinnings skull.
För mat.
För kläder.
För sällskap.
För möbler.
För prydnad.
Vi dricker för fan kalvars modersmjölk!

Jag ifrågasätter allt.
Jag vänder ut och in på allt.
Jag bryr ner allt i atomer och blundar för en stund när jag inte orkar med fler intryck.

Jag är medveten om hur skev världen är.
Jag blir smärtsamt påmind om vafan vi människor håller på med.
Trots det så blir jag lyckligare för varenda dag.
För varje dag då jag återigen gör bra val.
Sådant som gynnar mig.
Mina barn.
Min familj.
Val jag gör kanske rent av kan gynna världen en dag.

Jag vaknar lycklig varenda morgon.
För jag gör bra val.
Hela tiden.
Istället för att låta mig tyngas ner av den här sjuka världen vi lever i så gläds jag åt det skillnader jag själv kan göra.
Och tillfredsställelsen det leder till när jag gör dom.
Jag ser på livet på ett helt annat sätt och uppskattar så oerhört mycket mer än jag gjorde förut.

Jag serverade veganpannkakor häromdagen.
Barnen kände ingen skillnad.
Vi vuxna tyckte nästan att dom var godare än vanliga för att dom var lite krispigare.
Sojagrädden däremot vann.
Barnen åt inte ens av den vanliga grädden.
Lova sa åt mig att köpa sojagrädde i fortsättningen.
Är det inte sjukt hur rädda vi är för det vi inte känner till?
Tänk om alla var lika modiga som Lova idag när hon valde bort bland det bästa hon vet, grädde.
Och provade helt annan variant och älskade den mer!

För ju mer jag vet ju mer avskyr jag.
Ju mer jag ser, ju mer älskar jag.
Och det kommer en fortsättning.
Jag kommer att slå hål på er tro och visa er allt ur en helt ny synvinkel.
Och ni kommer att älska mer än någonsin.
På återseende ❤