Kärlek
PUBLICERAT: 2016-04-04 TID: 22:13:13
UNDER:
UNDER:
För första gången på 3 år så har jag inga öppna sår på kroppen.
Jag har utbrott på 11 olika ställen.
Men inget var och inget blod.
Just nu.
Jag har en hudsjukdom som heter Hailey Hailey disease.
När den är som värst är utbrotten så groteska att jag blir sängliggandes på morfin och sömntabletter.
När jag började ändra min kost så minskade mina besvär.
Jag strävar numera efter att helt utesluta alla animaliska produkter ur min kost.
Jag äter ingenting som kommer ifrån någonting som har ett hjärta.
Inte ens Marabou choklad.
Är det bara en tillfällighet eller är det helt enkelt så att vår hälsa beror till stor del på vad vi stoppar i oss?
Däremot åt jag något med mejeriprodukter i för ett tag sen.
Jag var dålig resten av dagen.
För att just jag är överkänslig?
Eller VÄNTA!
Vi är den enda arten på hela planeten som äter andra arters modersmjölk.
Och dessutom modersmjölk i vuxen ålder?
Är det konstigt att så många människor världen över faktiskt inte kan hantera laktos och mjölkprotein?
Under kriget när man inte hade tillgång till kött så gick statistiken gällande hjärt och kärlsjukdomar ner i botten.
När kriget var över och vi återigen började konsumera kött så gick statistiken spikrakt upp.
Att socker är farligt det vet vi.
Egentligen.
Ändå konsumerar vi det mer än någonsin.
Vad vet vi om kött egentligen?
Eller blundar vi bara för det oxå?
Jag är numera i princip frisk från övriga elaka åkommor också.
Jag arbetar på en arbetsplats som gör mig stolt varenda dag.
Med vegetariska och veganska alternativ till lunch varje dag.
Våra kockar är fantastiska!
Jag har en tillvaro full i kärlek och har dessutom varit helt nikotinfri nu i 9 dagar.
Jag äter inga mediciner.
Inga antidepressiva.
Inget smärtstillande.
Inget orosdämpande.
Inga sömntabletter.
Inget socker.
Och ingen har behövt dö för att jag ska bli mätt för dagen.
Men vem vet.
Utslag får jag nog räkna med.
Ingen forskning har hittills kunnat bevisa vad sjukdomen beror på eller vad som kan tänkas utlösa nya utbrott.
Inte heller vet man hur man kan bota den.
Inte ens hur man lindrar den.
Bara hur man medicineras så pass att man klarar av att stå ut.
Barnen mår bra för övrigt.
Och barnen får kött.
Jag erbjuder i princip alltid båda alternativen.
Dom får göra precis som dom vill den dagen då dom är mogna nog att fatta sådana beslut.
Men lite kunskap det trycker jag i dom med jämna mellanrum.
Och tonårshormonerna sprudlar och sexårstrotsen dånar hemma på våran gata i stan.
Jag trivs ganska bra med min tillvaro.
Det har hänt massor i mitt liv.
På både gott och ont.
Mest gott.
Lyckligt liksom.
Men det är en annan historia.
I am saving the best for later.
Tills dess:
-Do your research!
På återseende!
Kommentarer
Trackback
