Jag satt kvar en liten stund.
Minuter fyllda med hopp.
Lyssnade extra noga, vibrerade det inte trots allt?
Snälla blinka till och låt min ansträngning ge mig ro en natt till.
Jag rullade ut den ena mattan som jag hade hämtat.
Slående vacker!
Tänk att jag har lärt mig sätt finna så mycket förtjusning i materialla ting.
När jag en dag kommer ifatt igen så ska jag återigen börja leta fynd.
Göra min egen borg trygg igen.

Det förblev tyst och min analys av mig själv sänkte återigen värdet.
Värdet på mig själv.
Hur jag än gör så blir det bara en massa fel.

Jag satt utanför en lång stund.
Mina lampor lyser i köksfönstret.
Med det är tomt. Det är ingen hemma.
Med panik i varenda cell så plockade jag med mig väskorna och gick in.
Jag var så trygg här.
I mitt nya hem.
Nu är jag livrädd.
Och min sinnesstämning får hela min försvarsmekanism att blinka rött.
Jag avskyr att vara ensam.

Men imorgon fylls hemmet med liv igen.
Små fötter och kramar som aldrig tar slut.
Och jag längtar till solen går upp igen.
Längtar efter att få börja göra mig i ordning för ännu en ny dag på mitt nya jobb.
Tillfredsställelse, ro, ren och skär lycka.
Aldrig har jag älskat ett arbete som nu.

Jag slår på tvn.
Tvättar bort sminket, bäddar i soffan och hoppas att natten ska inbringa några timmar sömn trots allt.
Jag är trött, huvudet är i oordning och hjärtat är mer trasigt än någonsin.
Hur ska jag göra för att det inte ska göra ont?
Kanske är en natt med herr Ågren till nytta ändå.
Kanske behöver jag slå på mig själv extra hårt så jag någon gång lär mig.

Plockade undan efter barnen och fixade lite i köket.

Rullade ihop mattan och la den brevid dom andra.
Bara en minut till.
Hade jag inte ansträngt mig tillräckligt för att vara någon man vill hinna se om så bara för en liten stund?
Älskade jag på fel sätt idag igen.
Igår?
Hur jag kan göra annorlunda imorgon?

Varenda känselsprö är på sin vakt och minsta lilla gör att jag faller.
Om och om igen.
Jag är extremt överkänslig och offerkoftan sitter som en minkpäls mitt i sommaren.
Men det är ingen annans fel än mitt eget.
För det finns ju ingen annan som styr över sin egen lycka än sig själv.

Och imorgon, imorgon är det en ny dag ❤