Vet Jimmie vad kärlek är?
PUBLICERAT: 2015-11-07 TID: 23:39:52
UNDER:
UNDER:
Jag är rädd för att nästa riksdagsval kommer att bli ett steg närmare jordens undergång.
Det råder fullständig kaos i världen.
Och här i trygga lilla Sverige så är den extrema rädslan för förändring det som kommer att bli början till slutet.
Det är nu vi borde öppna gränserna totalt, öppna våra hjärtan och dessutom våra hem. Å plånböcker!
Vissa säger att det råder katastrof i Sverige just nu.
Vad fan ska vi kalla det som pågår i Syrien då?
Det blöder runt om i världen.
Barn svälter och ensamma barn flyr från sina hemländer.
Till Sverige.
Barn som kommer från länder där utvecklingen fortfarande är kvar på 1500-talet.
Där kvinnor behandlas sämre än boskap och värderingarna är omänskliga.
Vi måste ju släppa in dom här.
Hemma hos oss.
Och visa hur världen kan se ut.
Vi måste lära dom i hopp om att dom lär varandra.
Att dom lär sig och ser världen för vad den är nu.
Först då kanske det skapas förutsättningar för att vi ska vilja åka även till deras länder. Så vi kan lära dom ännu mer.
På plats.
Det finns länder med vykortsparadis som kanske aldrig har besökts av någon utifrån.
För att det rent av kan vara farligt.
På grund av bland annat religion?
Eller?
Det finns länder som aldrig besöks, aldrig interagerar med andra och därav har stannat i utvecklingen.
Och så sitter vi här hemma i Sverige och tycker att vi ska ta hand om våra egna först?
Vilka är våra egna?
Är jag inte en världsmedborgare?
Har inte alla människor samma rättigheter?
Är det inte det vi säger?
Alla har samma värde?
Nåväl...
Jag kanske ska försöka förhålla mig till mina egna problem.
Efter att ha setat länge och väl och pratat med en ny bekantskap.
En kvinna jag bara träffat en gång tidigare så känner jag mig full i hopp.
Kanske en av dom få som faktiskt förstår det jag försöker förklara.
Inte som han.
Men nära.
Hon frågade mig varför jag har så bråttom.
-Vart är du på väg?
Hon berättade även att när två människor går för mycket upp i varandra.
Oavsett relation, så förlorar man sig själv ibland.
Man måste hitta sig själv igen innan man återigen kan finna den andre.
Hon pratar tydligt och gestikulerar vilt med armarna.
"-Jag faller snabbt tillbaka i samma mönster. För där känner jag igen mig. Känner mig trygg och vet hur jag ska hantera det.
Å varje gång så är det meningen att jag ska lära mig nåt.
Oavsett hur många gånger det rör sig om.
Å det är inte förrän jag har lärt mig som mönstret kommer att förändras."
För är det inte så vi är?
Vanemänniskor.
Alla är vi bara programmerade på olika sätt.
Vissa är programmerade till idioter.
Därför vi borde vi stänga gränserna och helst skicka hem alla som inte har minst 50 år svenskt ursprung i ryggsäcken?
Det skulle vara lösningen på alla problem.
Idag var jag dessutom iväg med min fantastiska Frida på kvinnofrukost.
I kyrkan.
Vi satt ett gäng kvinnor och diskuterade en del om gud.
Jag vet inte vad jag är.
Ateist kanske?
Tror på gud gör jag då inte.
Det skyltade jag med rätt snabbt.
Kvinnorna som satt där vid mig ser oxå vad som händer med världen.
Klimatförändringarna gör så att vi kanske kommer att få vintrar utan snö i Sverige framöver, nämner en av dom.
Dom ser förödelsen världen över.
Precis om jag.
Jag avundas dock deras förmåga att tro.
Inte bara för att dom vågar tro på något som dom aldrig har sett.
För dom dessutom tror att gud kommer att fixa det här.
Därför kommer dom alltid att vara lyckligare än jag på ett sätt.
För jag tror inte att det kommer att fixas sig av någon gud.
Jag måste förtvivlat nog fortsätta att bara tro på mänskligheten.
Allt annat vore ännu mer vansinne.
Men kärlek.
Kärlek vågar jag tro på.
För det har jag sett.
Frågan är om Jimmie Åkesson har det?
Kommentarer
Trackback
