Sagan med lyckligt slut
PUBLICERAT: 2015-03-07 TID: 18:49:53
UNDER: Världens Bästa Jessica
Outbytbar, min älskade vän ❤️
UNDER: Världens Bästa Jessica
Om jag visste att ni skulle förstå så skulle jag försöka förklara.
Om jag visste att ni kunde se färgerna och höra melodin så skulle jag berätta.
Om jag själv dessutom förstod hur det kunde bli som det blev så skulle jag försöka förklara så att jag själv förstod.
Vår historia är allt annat än lätt.
Till en början så gav det mer ångest och trasade sönder mer än det någonsin gjort gott.
Det har sedan dess kantats av diverse och vi ha låtit sjukt föda sjukt.
Vi har vänt ut och in på känslor och prövat alla vägar in.
Dessutom har vi provat alla vägar ut.
Jag har velat be honom dra åt helvete fler gånger än vad jag kan räkna till.
Kanske har jag även gjort det mellan varven.
Han har dessutom förtjänat det.
Big time.
Men ändå så har vi hela tiden sprungit in i varandra när vi gjort allt för att springa i motsatta riktningar.
För ibland vill livet en så väl att det låter en träffa någon som ser färgerna i det du berättar.
Som förstår utan att man behöver säga något och som hör melodin även om orden kommer utan noter.
Det kanske bara tar en stund innan stämmorna faller sig rätt och musiken synkar perfekt.
Jag har släppt in honom i dom mörkaste delarna av mitt inre.
Han är en av få som kan lägga sig brevid mig och stilla min dödsångest med sina hjärtslag och tysta mig så pass att det enda jag hör är andetagen innanför den mur jag så varsamt byggt upp.
Vi umgås så mycket och ofta att jag är väl medveten om vilka signaler det sänder ut.
Att vi sedan på kvällarna ligger och bedömer tjejer på Badoo, kollar på killar i skäggforum, bedömer rumpor och fnittrar som två som fjortisar åt galna fruntimmer och kåta gubbar.
Det är det ingen som ser.
Precis så där som vänner gör.
Konstant brottas vi med omgivningens fördomar.
Med nyfiknas frågor och redan dragna slutsatser.
Och ibland så skrämmer det folk.
Det borde det inte göra.
Men att det även fascinerar och låter folk avundas det hoppas jag att vi kan fortsätta att leva upp till.
Att vi fortsätter att krossa normen och visa omvärlden att man kan vara bästa vänner.
Kanske rent av själsfränder, trots att man är av olika kön.
Trots att man bara är just det.
Vänner!
Varför blir vi inte bara ihop då när vi är så insyltade och känner så starkt för varandra?
Om vi nu ville det så skulle vi väl vara det skulle jag vilja tillägga.
Jag ska trots allt göra ett försök.
Ett försök att låta er få se vad jag ser.
Det här ord skrivna rakt upp och ner, rätt ifrån hjärtat om en man som jag avgudar.
Men en hjärna olik alla andra jag nystat i.
Med ett hjärta som rymmer långt mer än vad som egentligen behövs.
Jag har sprungit sida vid sida med honom längs gatorna på Manhattan.
Jag har skålat med honom i London.
Jag har njutit till Machine head.
Dansat till Skrillex.
Badat i havet i Ystad.
Firat nyår på en gata mitt stan.
Grillat korv i öppna spisen på alla hjärtans dag.
Spelat kubb på midsommarafton.
Fått upplevt Metallica å smugit runt på skumma krogar i huvudstaden.
Jag har promenerat med honom i central park.
Talat om döden och planerat inför framtiden.
Jag har lyssnat på hans drömmar å försökt allt som stått i min makt för att få se honom le när motgångarna varit för hårda.
På mitt emellanåt egna lilla vis.
Han älskar porslin och allt som hör 50-talet till.
Han kan årtal på byggnader och vet vilket datum Sundsvall brann.
Han har ett sifferminne sällan skådat och kan göra sig förstådd på flera olika språk.
Barnen hans är fantastiska och han är egentligen en av dom få vännerna som besitter egenskaper jag imponeras av som förälder.
Han har drömmar och visioner och skulle kunna prestera i princip vad som helst bara han ville.
Han kan fläta mitt hår, prata hästar med min dotter och få min ändå rätt reserverade Vilda att spontant säga att hon saknar honom.
Han har en hög moral, är egentligen trygg och stark.
Han tror på sig själv å har full koll på rätt och fel.
Med en sund syn på livet och en förmåga att påverka alla som kommer i hans väg.
Han går ingen förbi.
Sida vid sida trots fler motgångarna än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Sida vid sida trots alla fördomar.
Trots allas åsikter.
Å tänk att lilla jag trots alla mina demoner och all sjukdom så har jag äran att ha honom som vän.
Å allt här ovan, är vad han är för mig.
Han vet om det.
Han är bara lite vilsen just nu.
Marken kanske skakar och verkligheten knackar på alldeles för hårt.
Men det kommer en tid då han återigen kommer att se samma person som jag ser.
Det kanske regnar nu men utan regn skulle vi aldrig kunna få se regnbågen.
Inte heller få längta efter solsken.
Varenda dag fram till den dagen kommer då han vet hur han ska älska sig själv så tänker försöka visa honom varför.
Outbytbar, min älskade vän ❤️
Kommentarer
Trackback
