Jag minns...
PUBLICERAT: 2015-01-05 TID: 20:51:33
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Året 2014 blev ett år jag aldrig kommer att glömma.
När jag ser tillbaka så forsar tårarna.
Jag minns särskilt en gång när teamet hade varit här sent på kvällen och kopplat på giftet.
Innan morfinet hann slå på.
Innan giftet hann slå ut det lilla som fortfarande orkade.
Så dansade jag i köket.
Lugnt och stilla till låtar som gjorde mig glad.
Jag log.
Jag var tacksam för var gång jag orkade och gjorde det mest för att jag kunde.
Jag var tacksam för varje ny dag.
Jag minns hur jag lutade mig ut för kanten på balkongen långt uppe mellan skyskraporna på Manhattan.
Såg ner över gatorna.
Livet pågår där nere.
Jag minns kullerstenarna under fötterna i Side och barnens armar runt halsen när vågorna skvätte ner oss på Mallis.
Jag minns strykningen över armen när läkaren hade slut på hopp.
Jag minns hårtussarna i toaletten.
Jag minns euforin på Metallica.
Jag minns den stekande värmen till Skindreds spelning på Getaway.
I början på året så satt jag mig ner i en loge på O2 arena och blev serverad champagne.
UFC, jag som avskyr när det gör ont.
Men efter att ha lärt mig massor om det så kom jag till att älska det i all sin helhet.
Jag minns hur jag frågade vad klockan var när vi var utan för big ben.
Jag minns restaurangen uppe i bergen med utsikt över hela Palmabukten.
Jag kan fortfarande känna doften av havet.
Jag kan fortfarande känna basen i bröstet efter Machine Heads spelning på fryshuset i Sthlm.
Jag minns barnens glädje över att varje morgon få vakna och snabbt göra sig i ordning för poolen.
Jag minns maten, solen och sanden mellan tårna.
Jag minns mopedturen hem mitt natten bland alla smågator i Side.
Jag kan fortfarande känna vinden i håret.
Jag minns dansen till Die Antword på Riddarholmen.
Jag minns uppvaknandet efter den senaste operationen.
Jag minns utsikten från sjuktalen.
Alla loppisar och all porslin.
Som fyllt mitt hem med både kärlek och keramik.
Jag minns.
Alla flygturer.
Stranden i Ystad.
Raketerna mitt på gatan på nyårsafton.
Jag minns alla djupdykningar under fläkten.
All min terapi.
Som lärt mig läran om mig själv.
Jag minns kubbspelet på midsommar.
Jag minns barnvagnsköpet i Strängnäs.
Jag minns varenda galet upptåg i Magaluf.
Jag minns varenda tår jag fällt.
Jag minns veckor av svart ångest och jag minns alla stunder av lycka.
Jag minns korvgrillning vid öppna spisen och picknick vid den gröna sjön.
Jag minns gokart och fika i hamnen.
Jag minns utsikten från 10:e våningen och jag minns värmen.
Jag minns mässor och sushi.
Jag minns långväga besök och kurdisk mat.
Jag minns alla mail.
Alla besök.
Jag minns all kärlek och all omtanke.
Jag bär med varje minne djupt bevarat i mitt inre.
Jag minns alla kramar.
Alla löften och alla försök.
Jag minns min mammas tårar och pappas alla samtal.
Jag minns när vi stod i rulltrappan på JFK och Lova tar min hand.
-Mamma, du får inte dö!
Jag minns Vildas viskningar.
-Schh Elvis, väck inte mamma. Hon är sjuk.
Jag minns årets första grillning, oxfilé har aldrig smakat så gott.
Jag minns alla hjärtans dag med värme för första gången på flera år.
Jag minns all espresso vid köksbordet och en mors killande på ryggen.
Jag minns julen.
Jag fick och jag gav mina barn en fantastisk jul.
Jag minns stressen dagen innan och jag minns stolen som brakade i köket.
Jag minns våningssängarna på Metallsvenskan.
Jag minns tunnelbanan i storstan.
Jag minns min födelsedag.
Alla presenter och överraskningar.
Jag minns UFC live för andra gången och jag minns AIK.
Jag minns all choklad och jag minns alla spyor.
Jag minns glädjen när Londonresan bokades och jag minns euforin när vi steg på planet till NY.
Jag minns grillplatsen i Ystad och jag minns återföreningen i Folkärna.
Jag minns alla mina föredetta kollegor som jag saknar varenda jävla dag.
Jag minns bröllopet på Manhattan och jag minns den chokladfontänen.
Jag minns karusellerna och jag minns Bredsand.
Jag minns glädjen när Caspian kom till världen.
Jag minns familjen som välkomna mig och älskat mig nästan som om jag vore deras egen.
Jag minns glädjeskriket när första vändningen kom.
Jag minns alla dansuppvisningar och jag minns alla luciatåg.
Men framförallt så minns jag all kärlek.
All villkorslös jävla kärlek.
Som jag har behövt.
Som jag har förtjänat.
Son jag inte förtjänat och som jag vunnit.
Jag minns er.
Varenda en av er.
Alla ni som gör mitt liv värt att leva.
Alla ni som gett mig ännu en ny dag.
Alla ni som älskat ❤️
Välkommen 2015.
Jag är redo.
Nu.
Kommentarer
Trackback
