Jag skyddar dig från allt jag anser hotfullt.
Alla klor ute och med alla vapen dragna.
Jag kan alla dina drömmar utantill.
Jag vet direkt om det är värt tid eller inte.
Livrädd för att du ska göra dig illa.
Livrädd för att du ska plåga ur känslor ur någon du ändå inte kommer att följa efter.
Jag har sett din smärta fler gånger än jag kan räkna till.
Jag har sett din förtvivlan värka hål i bröstet på dig.

Så komplex. Så annorlunda.
Så unik.
Jag känner varenda bokstav.
Varenda rörelse.
Dina ögon talar som mest under tystnad.
För du kan bara tala med dig själv när det är tyst.
Jag kan se vad du tänker och höra rop på hjälp innan du ens själv vet om att du måste ducka.

Jag försöker skydda dig från att bli besviken.
Ännu mer besviken på livet.
Hela kroppen reagerar som en lejonhona med ungar.
-Gör illa honom så dödar jag dig.
-Gör inte illa en till nu. Lova inget du inte kan hålla!

Jag är sällan rädd när det gäller mina tjejkompisar.
Dom flesta har rejält med skinn på näsan och väljer karlar med hjärnan.
Men han, så hyperjävla känslig.
Och en skitstövel i nästa stund.
Jag har sett kvinnors rävspel på alldeles för nära håll för att inte ska ge mig rysningar.
Han är dessutom vuxen nog att klara sig själv alldeles utmärkt.
Men ibland skakar marken så hårt under honom att om ingen håller i så faller det.

Jag vet precis hur ont det gör.
När huvudet träffar marken så gör det ont i varenda nerv man äger och har.
Jag vet att det gör ont nu.
You screwed it up, big time!
Oavsett vad jag anser så vet jag att det gör ont.
Även om man orsakat smärtan själv. 
Eller om man tillåtit något att göra ont.
Så gör det inte mindre ont än hos dom som utsätts för smärta.
Smärta har olika stadier men kommer alltid i samma färg.

Jag ser hur ont det gör.
Jag ser hur du försöker vrida dig själv ur ditt eget skinn.
Jag känner din saknad efter livet i varenda andetag.
Jag är livrädd för att något ska sätta dig i gungning.
För när du gungar så mister du förmågan att hålla i mig när min mark gungar.
När relationer runt dig enbart skänker besvikelse och när du gör val som inte är bra. För någon av oss.
När du gungar.
Så är det ingen som håller i mig.
Mitt lock. Min livlina.

Ingenting duger.
Ingen duger.
Känslan måste stämma redan från första stund.
Annars ger jag inte någon en chans.
Jag måste se dig tala om det och höra din fascination för att våga lita på dig.
Jag är inte rädd för att själv våga.
Jag reder mig alltid.
Jag överlevde cancer för helvete.
Jag ger ingen en chans.
Det är det som är felet.

Alldeles för överbeskyddande för mitt eget bästa.
Ibland tappar jag tillochmed fokus på min egen tillvaro.
Jag kör över dig med ångvält och slänger ut dina inälvor på trottoaren.
Gnuggar verkligheten i ansiktet och spikar upp dina ögonlock så du inte kan blunda.
Försöker skaka av dig din godtrogenet och gör pyspunka på ditt alterego.
Vi, du och jag är inte såna som i slutet får vi varandra.
Det vet vi.

Det är inte därför vi slåss!
Den dagen du träffar någon som har lika motiv som du så är jag din vassaste referens.
Jag som vet att besvikelsen du orsakar allt för ofta inte är av ondo.
Jag som vet att om jag ljuger om vilket klockslag vi ska ses så kommer du i tid.
Jag som vet precis hur jag ska göra för att du ska se svart.
Ibland orsakar jag blixtnedslag bara för att se att du fortfarande minns. 

Den dagen jag finner någon att dela min tillvaro med så vet jag att det per automatik kommer att innebära mindre tid för oss.
Men jag vet att platsen som tillhör mig alltid kommer att finnas där.
Men jag är livrädd.
För jag vet exakt hur ont det gjorde i mig.
Deras förtvivlan skär som knivar i sidan på mig.
För att du är för rädd för att stanna.
Med en mur så hög att ordet älska är svårt att ta på.

Din tillvaro är helt uppochner.
Din röst vibrerar och det sprutar ilska ur dig så fort jag försöker dra dig närmare sanningarna.
Jag är inte stark nog att stanna dig.
När du gungar så gungar jag ännu mer.
Du är en av dom största kärlekar jag någonsin har fått uppleva.
Även om det inte alls är vad vår omgivning tror och förväntar sig.
Få kan förstå vilka band man knyter när man överlever en date med djävulen.

Det har blivit som ett fängelse utan straff.
Samtidigt som att det är mer intensivt än vad någon kan förstå sig på.

Jag är din bästa referens.
Den absolut bästa familjerådgivaren din framtida familj kan ha användning av.
Jag kan förklara dig läsandes uppochner även om du befinner dig på andra sidan jordklotet.
Det ultimata lyckan är att hitta en själsfrände, sin livs kärek och sin bästa vän i samma person.
Men inget av de alternativet var för sig är att förakta.
Rent intellektuellt är han min själsfrände in i varenda atom.
Nästan som min kärlek ser ut för Agnes.
Mitt utbyte med just Agnes är på ett helt annat intellektuellt plan än någon av mina andra relationer.
Lite så är det.
Synd för oss att vi inte är redo för att vara könsneutrala.
Vi lever fortfarande efter gamla invanda mönster och formas ofrivilligt av vår omgivning.
Vi tillåter oss att ha mindre mandat.
Vi tillåter oss ifrågasättas.
Vi tillåter folk att bilda egna uppfattningar.
Resultatet av det kan komma att bli det som gör att greppet glider oss ur händerna.
Vi kan inte hålla i varandra när vi båda gungar.

Få önskar dig samma lycka som jag gör.
Samma lycka som den jag känner.

För jag vet precis hur den ser ut.
Jag vet att du kommer att få sona för dina synder.
Jag vet att det kommer att göra ont länge till.

Men jag tror på dig!
Och vem vet, kanske gungar det mindre snart igen.
Om inte, höll höjd älskade du!