En mors kamp
PUBLICERAT: 2014-10-19 TID: 20:38:09
UNDER: Änglar finns dom?
Jag brukar f.ö inte läsa om andras öden.
UNDER: Änglar finns dom?
Den kommande veckan kommer jag att få veta huruvida jag ska opereras eller inte.
Det blir nog lyckligtvis inte.
Vilket i sin tur betyder mer cellgift.
Jag fasar inför det så pass att hela kroppen skriker rätt ut.
Hjärnan förstår att det är det som gör mig sjuk som ska göra mig frisk.
Men inte hjärtat.
Inte själen.
Bloggar eller vad det nu må vara.
Men idag hamnade jag på en sida.
En gammal, ja vän skulle man nog kunna kalla det.
Nu ligger jag här helt mållös.
Jag absorberar mer än en uttorkad tvättsvamp och våndas upp till tänderna.
Och lider.
Jag har inte hjärta att skriva mer detaljerat än så.
Men hon ska skriva en bok om sitt öde.
En bok alla borde läsa.
En bok om en mors desperata försök att få tillbaka sina barn.
Som är många många mil hemifrån.
Jag vare sig kan eller vill försöka känna efter ens hur fruktansvärt ont det måste göra.
Om det fanns någonting i hela världen som jag kunde göra, så gjorde jag det i nästa andetag.
Jag må vara sjuk.
Jag må vara mitt i en kris.
Men jag är inte ensam.
Jag har mina vänner.
Min familj.
Och framförallt mina barn.
Poängen, jag är inte ensam.
Jag är omgiven av värme, omtanke och massor med kärlek.
Allting annat spelar mindre roll.
Och jag har mina barn...
Herregud vad jag har mina barn.
Så med det vill jag säga...
Skärp till er nu!
Vakna upp och se er omkring.
Värdera det som ska värderas och skit fulla fan i resten.
Smyg in och ge era barn en extra godnatt-puss ikväll.
Och var tacksam!
För att ni får vakna med dom.
För att ni är friska nog att ha möjligheten att dessutom vara lyckliga över det faktumet.
Var tacksam... Alltid!
Ändå in i själ och hjärta ❤️
Kommentarer
Trackback
