Route 66
PUBLICERAT: 2014-11-17 TID: 11:33:09
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Det är ingen idé att vi talar om livet mer.
Vi har talat nog.
Vänt och vridit på varenda ord.
Lyft på varje sten.
Tafflandes tagit oss över varenda fartbula.
Tiden förde oss samman men ändå så långt ifrån.
Vi slog hål på alla förutfattade meningar och körde vårt race.
Raderade varenda norm och tog vår vänskap till en plats som ingen kunde se.
Hitta eller förstå.
Vi lät det vara så.
Vi lät sjukt föda sjukt.
Är det någon i hela världen som ska vara glad när stormen ebbat ut och solen lyser din väg så är det jag.
Ändå står jag inför mig vägskäl man inte ens ska behöva ta på.
Men när jag vänder mig om så ser ett fantastiskt kaos fyllt med värme och en resa i världsklass.
Vi la locket på över de hål som livet orsakat.
Jag lät dig döva det värsta och såg livet i dina ögon.
Jag önskar att det fanns någon bra förklaring.
Något sunt att kunna ta på.
Jag ser inte längre fasaden du bär.
Jag ser rätt in i ditt hjärta och rakt igenom din själ.
För att du låter mig.
Ärren du bär är vackrare för mig nu mer än någonsin.
Jag kan inte rannsaka hjärtat mer än så här.
Jag kan inte sätta ord eller förklaringar på vare sig tankar eller känslor.
Jag bara vet att solen inte alltid går upp i din frånvaro.
Du är alldeles för lik mig emellanåt.
Du går ibland i mina fotspår och dunkar i huvudet i samma väggar.
Du slår bara på dig själv med andra tillhyggen än dom jag själv använder.
Det gör för ont att stå och se på.
Lägger jag handen emellan ditt huvud och väggen så slår du den blodig.
Istället för att stanna upp och andas en stund.
Jag vet att du har försökt.
Att du har ansträngt dig.
Jag vet att du vet att jag har gjort detsamma.
Vi har inte alltid lyckats ihop.
Kanske inte heller lyckats på varsitt håll.
Kanske kommer det en dag då du har läkt.
Då jag har läkt.
Kanske kommer även en dag då du kommer att kunna se förbi mig.
Och inte längre se mig som en människa som är sjuk i huvudet.
Utan kan se mitt stora hjärta för vad det är.
Om inte annat så ska jag försöka hålla mig vid liv tills den dagen inträffar.
Kanske kommer det även en dag då du kan älska dig själv så som jag kan älska dig.
Jag tror att vi kommer att kunna se på varandra med klarare ögon om vi låter de mörka molnen skingras.
Om vi tittar åt varsitt för att vi är rädda om varandra.
Måna om det som är stort och fint hos den andre, så kommer kanske vägen tillbaka är vara självklar när och om vi väl finner den igen.
För det måste finnas en väg där vi kan gå bredvid varandra.
Utan att leda.
Utan att följa.
För i slutändan handlar det inte om att se varandra.
Utan att man tittar åt samma håll ❤️
Kommentarer
- mamma
Det bästa är att hitta detta i en och samma person.
Trackback
