Var är jag idag och hur mår jag?
Jag har näsan ovan ytan, mod innanför västen och hopp i glaset.
Behandlingen har börjat och jag blir med ens lite nedstampad i skorna.
Men inte på samma sätt som förut.
Kanske mycket beroende på att saker börjar falla på plats runt om mig.
Livet börjar visa sig hur det skulle kunna se ut.
Kanske kommer jag inte att behöva några fler behandlingar.
Kanske räcker det nu.
Jag vågar inte hoppas.
Men jag är modig nu!
Det dröjer innan man kan kallas frisk.
Men för mig räcker det med orden:
-Cancern är borta nu!
Hur jag än vänder och vrider så är jag långt ifrån den stora hjälten i mina cancersjuka kapitel.
Kolla på mina barn!
Min familj!
Mina vänner!
Just nu så vill jag lyfta Agnes och Stevie.
Som hjälpte mig med allt för att min vardag skulle fungera.
Agnes som med alla sina krafttag levde åt mig när jag inte orkade.
Stevie som konstant dövade min ensamhet.
Jag såg det inte då.
Men jag känner det nu.
Jag hade inte orkat en dag utan er!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla i min närhet.
Men jag hoppas och tror att jag har lyckats förmedla både kärlek och tacksamhet.
Framförallt i det verkliga livet.
Även om den omskrivs på min blogg lite här och där.
För ni vet att månen lyser inte.
Det är solen som gör att vi ser den.
Alla ni som ett eller annat sätt funnits hos mig.
Ni är solen och stjärnorna.
Jag är månen.
Ingenting utan er.
Trott all smärta.
Trots att det skär knivar varje gång jag sväljer.
Trots att jag vet hur varenda maträtt ser ut i toaletten.
Trots att jag inte sovit utan kläder och sockor på snart ett år.
Trots att jag oftare är trött och har helt slut på energi.
Så har hela den här resan gett mig så mycket glädje.
Så många fina överraskningar.
Så många ovärderliga stunder.
Jag har överösts med så mycket kärlek från världens alla hörn.
Jag har fått höra och sett så mycket gott hos mig själv.
Jag har fått berättat, beskrivet och blivit behandlad på ett sätt som har ändrat hela min uppfattning om mig själv.
Jag är en god människa.
Jag har ett gott och fantastiskt stort hjärta.
Jag har funnit kvaliteter hos mig själv som jag inte ens visste att jag hade.
Jag har lärt mig ödmjukhet i den allra finaste formen.
För att ni visade mig era färger.
Tack för att ni visade mig min ❤️