Lova älskar att höra om när hon föddes och om saker hon gjorde när hon var liten.Idag var vi iväg bara hon och jag.
Jag berättade om när hon föddes.
Jag berättade hur jag smög fram inne i salen för att titta ner i dom små sängarna och se vilken som var vår.
Den korta lilla äppelkindade flickan med massor med svart hår.
Om första gången hon sov brevid mig på avd 33.
Hur hon alltid vill ligga nära, hur hon luktade. Hur hon gjorde små pysande ljud när jag luktade på hennes ansikte.
PĂĄ hennes kinder. PĂĄ hennes hĂĄr.
Mitt hjärta slutade slå för en stund och hela världen stannade upp.
Tänk att jag faktiskt precis fått det vackraste smeknamnet man kan få.
Mamma!
Medan jag berättar så forsar tårarna.
-varför gråter du mamma?
Jo du förstår min älskade unge,
Att ibland gråter man av ren och skär lycka.
Av alla minnen. Av alla känslor.
Kanske oxå för att jag mindes hur det var och hur det kändes att vara lycklig. Och frisk!
Kanske rann nĂĄgra tĂĄrar av saknad.
Av hur det var att vara jag.
Utan sjukdom, utan oro, utan ĂĄngest.
För den vackraste stunden i livet var den när du kom ❤️