Dansande minnen
PUBLICERAT: 2014-11-10 TID: 14:01:53
UNDER: Änglar finns dom?
I'm not giving up.
UNDER: Änglar finns dom?
Vad hände?
Var det någon som förstod det?
Allra minst jag själv.
Kanske borde jag ha ansträngt mig?
Kanske borde jag ha känt efter?
På riktigt liksom.
Jag var så fruktansvärt jävla trasig då.
Sjuk självbild.
Mitt hjärta må vara stort.
Det må rymma allt och alla.
Men det är så naggat.
Så använt.
Utslitet.
Men jag är tacksam.
För att du såg mig.
För att du väckte mig.
För att du fick mig att känna.
För att du visade att det finns en värld därute.
Kapitlet om dig var aldrig så stormigt.
Det var trevande.
Mycket längtan. Mycket saknad.
Försiktigt och varsamt.
Jag kommer aldrig att glömma.
Det kommer inga fler chanser nu.
Jag stänger igen kapitlet jag med omsorg öppnat och gjort tillägg på så många gånger.
För sista gången.
Fylld med vemod.
Aningens ledsen men ändå glad.
Alla kapitel måste inte ha lyckliga slut, huvudsaken är att det hade ett fantastiskt innehåll.
Jag tänker inte ifrågasätta mig själv.
Jag kommer inte att slå på mig själv.
Jag gjorde långt ifrån rätt alla gånger.
Men livet är inte alltid så enkelt.
Ibland blir det som det blir.
Men jag kommer att blicka tillbaka emellanåt och le.
Åt när det var.
Åt var det var.
Åt bryggan.
Åt oss.
I'm not giving up.
I'm letting go ❤️
Kommentarer
Trackback
