Jessica Hedlund -

Ta mig tillbaka!

PUBLICERAT: 2014-03-29 TID:< 09:43:44 UNDER: Änglar finns dom? » 0 Kommentarer

Jag har sprungit vilse i en värld utan vare sig upp eller ner.

Utan logik och ingen rätsida alls.

Gränsen mellan verklighet och fantasi är hårfin.

Jag går balansgång på en lina mellan två höghus.

Det spelar ingen roll om jag vänder om.

Risken att falla är lika stor ändå.

Jag kan inte stå kvar här.

Jag kan inte heller hoppa ner och skita i det.

Håll balansen.

Håll fokus!

Skit i exakt hur det går.

Bara att det går.

Riktningen är oklar men det spelar ingen roll.

Jag lär ta mig härifrån.

Innan jag går av.

Innan jag blir mer trasig än vad jag redan är.

Om det nu går.

Men hjärtat är helt.

Ännu.

Det var så jävla rätt.

Ingenting annat spelar någon roll.

Det var värt det.

Varenda jävla gång.

Vi var fel.

Kanske kan det aldrig någonsin vara.

Kanske blir det aldrig någon ordning

Jag har inte tid nog att stanna kvar.

Har inte tid nog att vänta och se.

Inte längre.

Jag lär ta risken.

Men jag kommer att vända mig om fler gånger än vad du kan räkna till.

Du kommer bara inte att märka det.

När frågorna är fler än svaren

PUBLICERAT: 2014-03-26 TID:< 09:57:24 UNDER: Änglar finns dom? » 1 Kommentarer

Jag sitter och raderar onödiga bilder i telefonen för glatta livet.

Mitt senaste år spelas upp i ultrarapid.

Människor jag träffat.

Människor jag har förlorat.

Strider jag vunnit.

Ord som aldrig blev sagda.

Handlingar som aldrig blev utförda.

Känslor som uppstått.

Känslor som har förändrats.

Jag är totalt mindfuckad.

Är jag så skev?

Kan jag inte känna?

Vet jag hur det ska kännas?

Gjorde jag rätt val?

Gjorde jag några val?

Sorterade jag inte alls?

Vet jag ens hur man sorterar?

Vad är det då?

Berätta?

Vad är kärlek?

Är det skillnad från person till person eller finns det ett facit?

Hur det ska vara.

Hur det ska kännas.

Har jag någonsin upplevt det?

Vet jag vad kärlek är!

Eller missade hela mitt liv den lilla detaljen?

Jag har ingen aning om hur jag mår,

Jag har inte bestämt mig ännu.

Jag vet inte ens om jag orkar må överhuvudtaget.

Jag vet dock att kärleken till livet någonstans håller näsan ovanför ytan.

Och om rädslan att förlora någon alltid övervinner förnuftet.

Om man måste välja med eller utan.

Om det inte finns ett gränsland.

Om allt är svart eller vitt.

Om man vet att man älskar så där jävla innerligt men utan fjärilar.

Att förlusten skulle bedöva hela systemet.

När det är så där jävla tryggt och lugnt så kanske man har funnit det som man eventuellt letar efter.

När man vet att man inte vill vara utan.

Bara med men inte hur.

Ja då kanske det är kärlek trots allt.

Lev!

PUBLICERAT: 2014-03-23 TID:< 08:19:25 UNDER: Världens Bästa Jessica » 0 Kommentarer

De senaste dagarna känns det som om allt jag en gång trott ställts på ända.

Jag hänger inte riktigt med och lyckas inte riktigt ha koll på mig själv.

Jag vet vare sig ut eller in.

Jag vänder ut och in på mig själv.

Analyserar minsta tanke och funderar över vad som är rätt och fel.

Jag omvärderar. Prioriterar.

Känner.

Hela hjärtat har hoppat in i karusellen.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Jag vet inte hur.

Jag vet inte om.

Jag vet inte varför.

Jag vet bara att.

Jag är trots allt lite nöjd.

Ganska glad.

Trivs en aning.

Det råder lite ro.

Få saker är lika viktiga som dom en gång var.

Andra är viktigare än någonsin.

Herr Ågren håller sig borta.

Min himmel är rätt molnfri.

Alla mina lampor blir numera tillsammans en sol.

Jag tror att det jag ser och börjar njuta av är det som kallas livet.

Det ljusare sidan av livet.

Låt oss leva för helskotta!

Som om det inte fanns någon morgondag.

Låt oss sudda ut alla bekymmer.

Strunta i alla farhågor.

Låt det som är här och nu vara det enda som räknas.

Håll min hand, men släpp den inte när mörkret sänker sig.

Var inte rädd, jag är ju med.

I min värld är allting enkelt.

Rosa, fluffigt och helt jävla galet.

Kanske stundar en katastrof.

Men vad spelar det för skillnad.

Just nu?

Låt oss vara här och nu.

Låt mig vara här och nu.

Det kan bara bli bättre.

It's time to start living ❤️

Stanna, för allt i världen ❤️

PUBLICERAT: 2014-03-22 TID:< 10:34:13 UNDER: Änglar finns dom? » 0 Kommentarer

Vad är definitionen på lycka?

Är det kärlek mellan en kvinna och en man?

Är det att ha mycket pengar?

Är det att se glädjen i sina barns ögon?

Är det att få det man önskar sig på sin födelsedag?

Är det när man inser att att man är omgiven är av världens finaste vänner?

Är det när man vet att man har hälsan i behåll?

Är det att kunna luta sig tillbaka på en lugn och trygg familj?

Eller är det så enkelt att man blir lycklig av att veta att man är älskad?

Jag har inte varit lycklig på väldigt länge.

Jag har brottats med mig själv och ständigt letat efter en väg ut.

Jag har gråtit mer än vad jag har skrattat.

Jag har bankat hål i huvudet på mig själv mer än vad jag låtit mig smekas.

Jag har konstant sökt bekräftelse och flytt från allt som varit för tungt för att hantera.

Men längs vägen har jag lärt mig nästan mer om mig själv och om livet än vad jag har gjort det senaste trettio åren.

Lyckan finns inom en om man bara vet hur man ska finna den.

Lycka är att ge av sig själv.

Finnas till och hjälpa andra.

Och den enda sanna bekräftelsen är den man ger sig själv.

Känslan som uppstår när man gjort något bra för sig själv eller för någon man bryr sig om.

Jag är omgiven av fantastiska vänner, barn och familj.

Lyckan finns där.

Jag börjar närma mig den.

Petar på den lite försiktigt och se saker för vad dom egentligen är.

Lycka för mig just nu är alla kramar.

All närhet.

Ljudet av mina barns skratt.

Mina vänners odelade uppmärksamhet.

Att som somna i världens tryggaste famn.

Lycka är att veta att mina föräldrar finns i vått och torrt.

Lycka för mig är att veta att jag är älska precis som jag är.

Jag går inte bakåt.

Jag har heller inte stannat.

Det går framåt sakta men säkert.

Inte i Jessica-hastighet.

Utan varsamt.

Jag är på rätt väg.

Jag tänker leva fullt ut som om det inte fanns någon morgondag.

Och jag tänker älska med hela jävla hjärtat. Villkorslöst ❤️

Älskad från första stund

PUBLICERAT: 2014-03-20 TID:< 20:08:33 UNDER: Änglar finns dom? » 0 Kommentarer

Jag satt hos läkaren idag.

Berättade hela min historia från början till nu.

Det slog mig rätt fort hur långt jag har kommit.

Vilka speglingar jag kan göra på mitt liv numera.

Vilka fantastiska erfarenheter all kaos har gett mig.

Och vilka fina nya värderingar jag har fått med mig.

Kanske början till ett helt nytt sätt att se på livet.

Att jag börjar värdera det som finns och faktiskt är.

Längs vägen har jag tappat det som förmodligen inte var meningen.

Och berikats med massor med nytt.

Dock har jag har en försoning kvar.

Kanske känner hon igen mig lite mer nu. Snart.

Nu när jag börjat landa och börjar få rätsida på saker och ting.

Hon är i alla fall värd alla försök i världen.

Idag har jag blivit ompysslad av min Jaanis. Så nu är den delen av mig påfylld igen.

Imorgon får jag fylla på mitt Stevie-förråd ännu en smula.

Och älskade Sara kommer min sin lillprins.

Det är så jobbigt att bo så långt ifrån varann.

För att sist men inte minst få fylla min helg med Lova.

Den äldsta av mina livs kärlekar.

Jag är rätt lyckligt lottad ändå.

Långt mer än vad jag emellanåt kommer ihåg.Jag satt hos läkaren idag.

Berättade hela min historia från början till nu.

Det slog mig rätt fort hur långt jag har kommit.

Vilka speglingar jag kan göra på mitt liv numera.

Vilka fantastiska erfarenheter all kaos har gett mig.

Och vilka fina nya värderingar jag har fått med mig.

Kanske början till ett helt nytt sätt att se på livet.

Att jag börjar värdera det som finns och faktiskt är.

Längs vägen har jag tappat det som förmodligen inte var meningen.

Och berikats med massor med nytt.

Dock har jag har en försoning kvar.

Kanske känner hon igen mig lite mer nu. Snart.

Nu när jag börjat landa och börjar få rätsida på saker och ting.

Hon är i alla fall värd alla försök i världen.

Idag har jag blivit ompysslad av min Jaanis. Så nu är den delen av mig påfylld igen.

Imorgon får jag fylla på mitt Stevie-förråd ännu en smula.

Och älskade Sara kommer min sin lillprins.

Det är så jobbigt att bo så långt ifrån varann.

För att sist men inte minst få fylla min helg med Lova.

Den äldsta av mina livs kärlekar.

Jag är rätt lyckligt lottad ändå.

Långt mer än vad jag emellanåt kommer ihåg.

Tur att man blir hjärtligt påmind nästan hela tiden ❤️

Om hjärtat får välja?

PUBLICERAT: 2014-03-19 TID:< 09:33:16 UNDER: Världens Bästa Jessica » 0 Kommentarer

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad.

Jag skulle andas i det tomrum som blev över.

Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams.

Jag antar att det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns.

Jag fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu.

Var är alla jävla änglar när jag behöver er?

Det börjar bli kallt...

Livet är allt annat än varsamt nu.

Jag missar och glömmer allt.

Framförallt det som är viktigt för just mig.

Jag prioriterar som en åsna.

Tabbar mig och hela kroppen blir lidande.

Att det ska vara så svårt att be om hjälp.

Att ta emot den.

Helt sjukt att jag ens har någon stolthet kvar!

Men jag är ändå rätt stark.

Har psykiskt mått rätt bra på sistone.

Gjort saker som hjärtat alltid kommer att minnas.

När man mår bra lyssnar man till musiken.

När man mår dåligt förstår man texten.

Jag lyssnar till både text och musik.

Dansar när jag orkar och sjunger när jag vill.

Och ler, emellanåt.

Jag sitter och överväger.

Ska jag välja att flytta tillbaka till det jag en gång flyttade ifrån.

Vad blir bäst?

Vad mår barnen bäst av?

Vad mår jag bäst av?

Kanske är det inte läge att överväga en sån sak just nu.

Men tanken finns där.

Och du, älskar du nån så där jävla innerligt.

Att ingenting annat spelar någon roll.

Glöm inte bort att säga det!

När du väl tar dig mod och tid kanske det är försent.

❤️

När ursäkterna tar slut

PUBLICERAT: 2014-03-17 TID:< 10:03:56 UNDER: Världens Bästa Jessica » 0 Kommentarer

Tänk att ett kort litet samtal med någon man aldrig har träffat kan förändra synen på det man trodde att man hade koll på.

Så slår det en att man bara kände till en liten liten del.

Att det dessutom kan påverka en så starkt. När man får en annan insikt på vad man själv bidrar med eller orsakar.

Att jag, lilla jävla jag gör sån skillnad.

Vi träffades av en anledning.

Jag vet inte varför.

Jag kan inte sätta fingret på det.

Men en del av syftet ljusnar mer och mer.

Viljan att kämpa för det jag tror på är starkare än någonsin.

Det får mig att inse att alla strider har sin mening.

Vi krockade inte för att göra varandra illa.

Utan för att lära oss något av varandra.

Det råder inte brist på förändringsbenägenhet.

Anledningen och belöningen går bara inte hand i hand.

Men vi är snart där.

För jag tror på dig!

Som mig gör...

PUBLICERAT: 2014-03-13 TID:< 15:57:14 UNDER: Änglar finns dom? » 0 Kommentarer

Slå dig ner brevid mig en stund.

Låt oss tala om livet.

Låt mig berätta hur ont det kan göra emellanåt.

Låt mig få komma innanför dina murar en stund.

Låt mig visa att det inte finns så mycket att vara rädd för.

Låt mig stryka mina fingrar längs din kind och fylla dig med hopp.

Hopp om att allting kommer att bli bra.

Livet är inte alltid rättvist.

Livet är inte alltid varsamt.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Men det är värt det.

Jag har stridit för dig.

Om dig och emot dig.

Jag har landat i känslor som känts bra för ett tag.

Vetat exakt vad jag velat och hur jag ska lyckas.

Vad som varit viktigt och varför.

Ibland är du hela min värld.

Ibland är du anledningen till att herr Ågren dansar oavbrutet med mig.

Var.

Emellanåt kan jag inte skilja på om jag vill eller vad.

Vilket fack jag varsamt ska lägga allt som betyder något.

Jag önskar av hela mitt hjärta att allt runtomkring vore friskt.

Att jag kunde visa hur det är och hur min värld ser ut.

Att jag visste hur jag skulle hantera mig själv.

För att kunna hantera dig.

Ända sen den dagen du kom har jag vetat att min värld aldrig kommer att bli densamma igen.

Det går inte att glömma någon som gett så mycket att minnas.

Du som fått mig att finna glädje i en svunnen tid.

Som utmanar saker jag aldrig trodde jag skulle kunna tycka om.

Nu vet jag varför.

Jag tycker om det som är du.

Det som är din värld.

Men alltför ofta är det alldeles för motstridigt.

Vi krockar och orsakar skador på oss själva och det är som är vi.

Jag springer därifrån och lämnar hjärtat utanför.

Men det slutar alltid med att jag springer in i dig.

Varje gång.

Där står du.

Varm och trygg.

Låter mig strida för det jag tror är rätt.

Tar mina ursäkter.

Kramar bort det som gör ont just då.

Logiken säger att jag varsamt borde packa ner mina minnen och fly.

Men jag lyckas inte.

En människa vars sinnen slog total blackout på allt jag en gång trodde på.

Blev en vän.

En av dom bästa.

Men klarar vi balansgången?

Hittar vi dit vi vill vara?

Hinner vi?

Stanna för allt i världen.

Stanna upp och missa mig inte.

Jag står här.

Mitt framför dig.

En stund till.

Jag ser dig.

Alltför väl. Allt som är du.

Allt som är viktigt.

Och jag älskar dig precis som du är.

För att du står ut.

För att du tror.

För att du inte låter mig ge upp.

För att du är du 💜

Då

PUBLICERAT: 2014-03-06 TID:< 08:39:02 UNDER: Änglar finns dom? » 1 Kommentarer

Jag saknar sättet du såg på mig.

Hur du fick mig att känna.

Hur knäna skakade när du närmade dig.

Jag saknar känslan av dina fingertoppar.

Jag saknar ivern varje gång telefonen plingade till.

Hur du fick hela min värld att sluta snurra för en stund.

Jag saknar hur du försiktig drog mig intill dig och luktade på mitt hår.

Alla fina ord.

Jag saknar hur vacker du gjorde mig.

Hur ingenting annat spelade någon roll.

Jag saknar solen, vinet och värmen från din hand.

Du släppte aldrig taget.

Konstant fysisk kontakt.

Viskningar i örat och oändliga sinnen.

Vi talade om livet.

Hur det hade varit.

Hur det var.

Hur det skulle se ut.

Hur det hade sett ut som vi inte träffat varann.

Telefonen blinkade varje morgon.

Orden, innebörden och leendet.

Varje kväll blinkade det igen.

Sov gott.

Du spelade så varsamt på min strängar.

Fyllde mig med underbar musik.

Satte noter på varenda känsla.

Sjöng mina rader och satte varenda ton.

Jag saknar mina minnen.

Känslorna.

Tiden.

Då.

Dig.

Vad vore jag utan?

PUBLICERAT: 2014-03-05 TID:< 11:46:48 UNDER: Världens Bästa Jessica » 0 Kommentarer

Det finns alltid en väg.

Det är kanske inte jättelätt att finna en.

Finna rätt eller någon överhuvudtaget.

Men det finns en.

Alltid.

Jag väljer ofta fel.

Går i fel riktning, går åt höger när jag borde gå gå åt vänster.

Ibland går jag bakåt när jag borde gå framåt.

Men oftast står jag still.

Rätt vilsen och ibland blind.

Men längs den väg jag ändå nånstans följer så står en massa vackra människor.

Utan krav. Utan förväntningar.

Med stora hjärtan, näsdukar och med händerna utsträckta.

Redo att ta min hand i sin.

Med öppna famnar.

Och framförallt så pekar alla tillsammans framåt.

Visar mig vägen.

Låter sitt ljus leda min väg när det är för mörkt.

Som tillåter mig snubbla och famla men alltid redo att hjälpa mig upp igen.

Kanske missar jag att stanna upp.

Smeka den kind som varsamt puttat mig i rätt riktning.

Kanske glömmer jag att krama om så där innerligt.

Inte heller kanske jag kommer ihåg att uttrycka min tacksamhet,

Berätta att min kärlek är gränslös och sträcker sig till månen och tillbaka igen.

Men se på mig.

Försök att se att du, just du är en bidragande faktor till att jag är där jag är.

Att jag faktiskt varit till helvetet och vänt.

Att jag orkade.

Att jag lever.

Jag vore inte här.

Jag vore inte så här stark.

Jag vore inte jag.

Om du inte fanns.

Min familj och mina vänner.

Aldrig har jag ställts inför så stora prövningar.

Aldrig har jag utsatts.

Aldrig har jag utsatt.

Aldrig har våra band prövats så här.

Förrän nu.

Min kärlek är utan förbehåll.

Jag kanske inte kan sudda ut det förflutna.

Kanske kan jag inte plåstra om det sår det gett.

Men kanske kan vi läka.

För jag kan ge er min morgondag.

Min tid.

Mig ❤️

Missa inte mig!

PUBLICERAT: 2014-03-02 TID:< 18:13:48 UNDER: Änglar finns dom? » 0 Kommentarer

Det gick så fort att jag sprang vilse.

Återigen.

Allt hände på en och samma gång.

Alldeles för glad i hågen, upplyft av stunden agerar jag i vanlig ordning.

Utan att alls tänka mig för.

Och fel blev det.

Kanske blev så fel att jag förstörde allt den här gången.

Jag brummar på för fullt och missar viktiga detaljer längs vägen.

Missar att respektera och krockar.

Krockar med rätt och fel.

Med vett och etikett.

Utan filter och impulsen hamnar utom all kontroll.

Jag önskar så innerligt att jag fungerade normalt.

Att min hjärna var som alla andras.

Jag önskar att jag kunde backa tiden tillbaka.

Där det inte var ett problem.

Kanske för andra men inte för mig.

Jag såg det i alla fall inte då.

Det störde inte min vardag.

Då det inte våldtog mina sinnen.

När kaoset i skallen bestod av miljoner andra saker.

Vissa delar måste jag acceptera.

Inse att det är smärre funktionsstörningar.

Andra sidor får jag helt enkelt stå ut med att jag dessvärre föddes med.

Sidor jag måste arbeta med varje dag.

Jag måste själv lära mig dom och förstå dom.

Veta när jag ska stoppa mig själv och parera alla jävla impulser.

Bestämma när jag ska känna.

Hur jag ska känna.

Hur jag ska reagera.

Agera.

Jag har försatt mig själv i en situation jag inte alls vill befinna mig i.

Jag hade nog sönder något jag menade att ge.

Något som jag egentligen är alldeles jätterädd om.

Kanske tog jag lite förtroende och lät mina mindre bra sidor ta ut sin rätt.

Hur ont det än gör och hur ledsen det än gör mig så finner jag ingen väg att reda ut det.

Jag hämtade mina barn och deras far nu på kvällskvisten.

Ibland saknar jag tvåsamheten så det värker i hela kroppen.

Jag saknar inte honom.

Men jag längtar efter kärlek.

Efter känslan.

Efter någon att bry sig om.

Någon att pyssla om.

Saknar någon att fråga om hur dagen har varit.

Någon att ligga bredvid i sängen och fnittra med åt dagens upptåg.

Någon att vakna bredvid.

Någon som älskar en precis för den man är trots sina fel och brister.

Men mest av allt längtar jag efter att älska någon så där så det fyller hela systemet.

När ingenting annat spelar sån stor skillnad.

Kanske hinner jag inte med att få uppleva det igen.

Kanske missade Cupido mig fullständigt.

Men jag slutar aldrig tro.

Slutar aldrig att hoppas.

För jag vidhåller fortfarande att det kan vara så.

Kännas så.

Precis så där som på film.

Du någon fattas mig.