To heaven and back again
PUBLICERAT: 2014-07-21 TID: 01:48:00
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Nu sitter jag här återigen.
Mitt i natten.
Mina små sover borta tillsammans med sin pappa.
Lova åker till sin pappa imorgon.
Jag kommer inte att träffa dom på 2 veckor.
Det värker i hela mig.
Jag saknar dom redan nu.
Kommer jag inte bli väckt av Vildas rop imorgon bitti?
Av Elvis pussar?
Kommer inte Lovas frågor å funderingar att hålla mig vaken till långt in på natten?
Jag ska vara barnledig och tanka energi var tanken.
Men det är ju därifrån jag får min energi.
Varför fick man inte barn med den människan som ödet utsett att man skulle dela sitt liv med?
Hur kan man någonsin vänja sig med att vara ifrån sina barn?
Jag har övat på Loppan i 9 år nu.
Aldrig vänjer jag mig.
Aldrig slutar det värka i hjärtat varje gång bilen åker iväg och man står kvar där och vet att man missar halva deras liv.
Ändå gör dom mig spyless 70 ggr om dagen.
Så less att jag nästan får panik.
Så fort jag ruttnar ur på tex Elvis så kommer han försiktigt fram å gosar.
Söker omedelbar bekräftelse.
Vilda hon gapar, skriker å säger att jag är dum.
Lova tjurar ögonen ur sig tills att jag har lovat henne guld och gröna skogar.
Första lilla gull som kommer ur truten och jag faller direkt.
Hårt lindad runt deras lillfingrar.
Men jag kan gärna vara där.
Ett tappert försök att kompensera all den där ilskan som kommer flygandes dag och natt.
Tålamod, det har jag inget.
Pedagogiken suger.
Men kärlek, det finns det massor av.
Jag får rätt hård kritik för hur jag är som mamma.
Jag förtjänar den.
Jag är inte alls korrekt någonstans numera.
Men jag ska komma igen även där.
När styrkan, hoppet och livet kommer ifatt mig.
När lugnet har lagt sig och jag har någon form av psykisk förankring med mig själv.
För jag ska gå på mina barns student och stå där med den där larviga skylten.
Jag ska åka med när dom tagit sitt körkort och garva när dom får motorstopp.
Jag ska stå där stolt och gråta när dom byter ringar med sin livs kärlek.
Jag ska vagga mina barnbarn till sömns och låta dom äta jordgubbar i min trädgård.
Försvinn oro.
Ta bort allt det onda.
Snälla, ge mig min framtid tillbaka!
Kommentarer
- Annika
När min livsstig varit tung och ledsam, har tanken på mina barn gett ännu lite styrka. Att vara ifrån dem har gjort ont, men att återses har varit ljuvligt. Ta nu hand om dig, så att du har krafter när dina barn kommer hem till dig igen. När idag gör för ont, kan imorgon ge tröst. Imorgon är en ny dag.
- Karolin
Jessica, jag läser ofta din blogg-du har en förmåga, få förunnat att sätta ord på nuet! Om det finns några högre makter så ber jag till de för att du ska få din framtid tillbaka-den framtid som både du och dina barn förtjänar! All styrka till dig tjejen-den här fighten vinner du! Kram Karolin
Trackback
