Tänk att sommaren kom även till Skallberget.
Samtidigt som solen passade på att lysa rätt in i mitt hjärta.
Men jag har saknat er.
Era fina kommentarer.
Vackra mail.
Era tankar och funderingar.
Jag har dock inget nytt att uppdatera er med.
Livet är rätt lugnt nu.
Badrumsgolvet är en trogen vän mellan varven.
Helgen har varit helt fantastisk på många sätt.
Även om den började med flygande burkar och en del ilska.
Men vi klarar det mesta nuförtiden.
Idag har mina små åkt iväg med sin älskade Eva.
Jag å de stora barnen ska åka till stranden.
Bada å äta glass.
Å så kan den gamla tanten sova på en filt i skuggan.
Mitt i allt så står jag här å funderar på om jag ska öppna hjärtat.
På riktigt.
Eller om jag ska vila tryggt innanför dess murar.
Kanske behöver jag inte leta efter svar.
Det kanske faller sig naturligt.
En dag kommer jag ju att bli frisk, eller hur?
Då kanske jag ångrar mig om jag åtminstone inte öppnade hjärtat lite, på glänt.
Nu, för stunden så struntar jag i allt vad sjukdom innebär.
Å bara är här å nu.
Passar på att leva lite.
Idag, imorgon å nästa dag.
Kanske till evigheten ❤️
Stay ❤️