Om jag inte fanns?
PUBLICERAT: 2014-01-15 TID: 20:35:28
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Jag är lite i fas igen.
Tutar och kör och håller saker och ting runt om mig vid liv.
Trivs med att pyssla hemma.
Tvätta och hålla rent.
Jag gläds med barnen återigen.
Jag leker, busar, sjunger, dansar och myser.
Som jag gjorde en gång i tiden.
När jag var frisk.
Jag tänker ofta på döden numera.
Inte alls för att jag vill dö.
Kanske för att jag en gång ville.
Och för att jag nog värdesätter livet lite extra mycket numera.
Hur skulle det gå för dom runt omkring mig om jag inte längre fanns?
Skulle Agnes skratta lika mycket åt någon annan som hon gör åt mig?
Skulle LilleLina finna en ny vän fast hon varit mig närmst i alla år?
Skulle Jaanis slappna av och vara sig själv så där som hon nästan bara är med mig?
Skulle Anton kalla någon annan av sina bästa vänner för ängel?
Laszlo, skulle han klara sig med bara en mamma?
Emma då? Skulle hon lita på någon annan som hon gör på mig?
Pullulla, skulle hon kunna vara så där weird i någon annans sällskap?
Goffan, vi som funnit varandra igen. Skulle hon hitta någon annan som älskar musiken som jag?
Skulle Vonko kunna minnas tillsammans med någon annan efter ett helt liv vid varandras sida?
Jenny då? Vem skulle hon och hennes barn baka med innan jul?
Cicci, min yngre hälft. Skulle hon hitta någon lika som jag?
Mia, Hon som fann en del av sitt Mjölby hos mig här i Västerås?
A. Skulle han hålla fast vid någon som han gör vid mig?
Stevie, skulle han hitta någon annan blondare vän än mig?
Johan & co, skulle dom hitta en ny lika galen vän som dom själva?
Och er som jag inte nämnt vid namn men som ändå finns där nära nära.
Skulle ni minnas mig som jag minns er?
Mina barn.
Skulle dom växa upp och bli lika vackra människor ändå?
Mamma och pappa då, det finns ju bara en och det är jag.
För ingen älskar ju er som jag.
Precis på det sätt jag gör.
Mitt egna lilla vis.
Visst är det hemskt?
Visst tänker man så ibland?
Kanske är det en reflektion om hur man själv känner.
Sina egna rädslor.
Tänk att vad som helst kan ju hända.
Människor omkring oss dör vare sig vi vill eller inte.
Tänk om jag missar att berätta hur viktiga dom alla är för mig?
Tänk om jag missar en enda?
Tänk om det en dag är försent?
Att våga leva men ändå vara rädd om sig och sina.
Försöka att inte skiljas i osämja.
Att ta sig tid och tänka över sin tillvaro.
Försöka komma ihåg att uppskatta.
Aldrig glömmer jag att älska men allt för ofta missar jag att berätta.
Visa och bry mig.
Allt för ofta är jag upptagen av mitt.
Hasar runt i min egen skit och kanske missar en annan trasig själ.
Om jag blir frisk.
När jag blir frisk så ska jag försöka ha så många lärdomar jag kan med mig.
Så mycket jag orkar bära.
Och leva som om det inte fanns någon morgondag ❤️
Kommentarer
Trackback
