Klippkort till himlen
PUBLICERAT: 2014-01-02 TID: 19:09:55
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Att man ska behöva läxas upp av händelser, sjukdomar, dödsfall och annat skit för att man ska bli mer ödmjuk inför livet.
Är det inte konstigt?
Att man inte är mer rädd om sig själv och andra runt ikring.
Hur kan man missa att uppskatta sig själv och sina nära?
Hur kan man missa att uppskatta livet?
Som jag.
Dock gav ödet mig ännu en tankeställare idag.
Kanske dags att börja leva innan det är försent?
För egentligen så vet man ju inte vad framtiden har i beredskap.
Och om man inte lever så missar man väl en massa längs vägen?
Tänk att det är så lätt att säga till andra.
Att allting ordnar sig.
För det gör det ju. Nån gång.
På ett eller annat sätt.
Även om sättet inte är det bästa för just en själv så kanske det gynnar en del runtikring.
Jag har tröttnat på att se på livet ur ett egoistiskt perspektiv.
I min egoistiska bubbla hägrar enbart ångest och förtvivlan.
Vad är det för sätt att leva på?
Ibland känns som att jag står still å världens runtikring snurrar i ultrarapid så där som på film ni vet.
Det är inte lätt att veta när det är dags att stanna karusellen och inse att man kanske ska vila innan det är dags för nästa åktur.
Livet är inte alltid så varsamt.
Inte heller rättvist.
Men nånstans så blir det väl lite vad man gör det till.
Att försvinna in i psykisk ohälsa kan få förödande konsekvenser.
Jag är ett levande bevis.
Även om man inte kan rå för allt som sker.
Så borde man ju försöka påverka det man rår på.
Det mesta sitter i huvudet.
Antingen på en själv eller på andra.
Jag ska försöka släppa kontrollen en aningen.
Eller ja, kontroll och kontroll.
Men jag ska låta andra inkräkta.
Jag måste.
Jag måste bli frisk.
Det finns inga andra alternativ.
I'm in it to win it 👊
Kommentarer
Trackback
