Bland tomtar och troll
PUBLICERAT: 2014-01-07 TID: 20:18:56
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Det var längesen jag var för mig själv nu.
Ensam.
Eller snarare det var längesen jag var i min värld.
Åtminstone längesen jag själv valde att ta mig dit.
Jag har varit på väg lite hela dagen.
Öppnat dörren å kikat in.
Längtat dit.
Tillbaka.
Till min värld.
Den som är någonstans mellan verklighet och fantasi.
Där mina minnen spelar huvudrollen.
Herr Ågren finns i perferin.
Paniken får inte plats.
Jag har inte låtit honom följa med dit.
Jag minns och ler.
Skrattar ibland högt för mig själv.
Lägger huvudet på sned och lyssnar till all min musik.
Alla människor. Alla känslor.
Jag sträcker ut min hand och det känns nästan precis som att jag stryker mina fingertoppar längs huden.
Lukter gör sig påminda.
Jag kan känna sanden under mina fötter. Höra havet.
Minnas all glädje. Allt tok.
Höra ljudet på Friends arena.
AIK.
Känna vibrationerna under hejaramsorna.
Minnas Bombus uppträdande i kryptan.
Katatonia, spelningen som hägrade på mitt hjärtas festival.
Minns leran och hur kall jag var av de blöta kläderna.
Jag minns de långa promenaderna på Londons gator.
Alla vackra byggnader och den vänskap jag så länge hade saknat.
Bomboxen på min veranda.
Alla besök.
Vin och vänner.
Ofta springer jag tillbaka till min trapp.
Min Anton.
Minns vasen och historien som sprungit in i så många människors hjärtan.
Alla turer fram och tillbaka.
Mina och Jaanas galna upptåg.
Svettig dans och vodka.
Nakenchocker, spara vatten, sena bilfärder och macarena.
Sätter mig försiktigt ner på min brygga.
Minns de allra första sms:en.
Hur det ändrade på hela min tillvaro.
Solen värmde och vattnet var helt stilla.
Alla smekningar, komplimanger och den vita pikén.
Min veranda.
Kramen som varade i evighet.
Kemin som slog sönder varenda mur.
Sinnena som förändrat mitt liv för alltid.
Att något kunde vara så fysiskt.
Fastna så innerligt.
När jag lämnar min plats är det alltid ett tårdrypande farväl.
Men ingen ångest.
Inte ännu. Inte ikväll.
Jag vill stanna kvar där.
Som det var då.
Känna som jag gjorde och le som jag kunde.
Om jag ändå kunde förstå.
Förklara.
Chansa.
Få möjligheten att älska.
Redan från början.
Om och om igen ❤️
Kommentarer
Trackback
