Jessica Hedlund -

PUBLICERAT: 2014-02-25 TID: 08:54:53
UNDER: Världens Bästa Jessica

När ord och handling inte längre går ihop.

När allt blir så motsägelsefullt att man tillslut tappar tråden.

Missar vad som stämmer och vad som är just då.

När det inte längre är svart eller vitt.

När missförstånd och konstanta felformuleringar sätter prägel på tillvaron.

Och ju mer som sägs ju rörigare blir det.

När varje ord måste tänkas igenom, hjärnan måste fokusera om, meningar måste omformuleras och sägas en minst en gång till.

För att komma ut på rätt sätt.

När det man tänker och menar inte blir det som kommer ut när öppnar munnen sig.

Då är det jobbigt att vara jag.

Jag har bara ett sätt.

En färg, en tanke, en känsla.

Det går inte att analysera.

För det är precis vad det är.

Fast det kan verka solklart och hur rätt som helst i mitt huvud så blir det emellanåt katastrof när det ska kommuniceras.

Tänk om det bara kunde ses på ett sätt.

På mitt.

Vad enkelt det vore.

Ibland önskar jag att det gick att stänga av.

Känslan av utanförskap.

Känslan av övergivenhet.

Känslan som gör en så där fruktansvärt rädd.

Rädd för att förlora.

Jag vet dock att jag inte tänker strida mer.

Dörren är inte längre stängd.

Den står på vid gavel.

Var det inte värt det.

Är det inte värt det.

Så vet jag med all säkerhet att jag har gjort allt jag hat kunnat.

Ammunitionsförrådet är tomt.

Garden är nere.

Domarn har blåst av.

Du vann inte.

Kommentarer

Trackback