Highway to hell
PUBLICERAT: 2014-02-12 TID: 14:46:38
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Att känna är bra.
Alla känslor är bra.
Vad jag inte har lärt mig ännu är att inte agera mitt i känslan.
Att tänka efter. Känna efter.
Lyssna på samtliga signaler.
För att sedan addera dom och få ut en summa av det.
Att känna och se sambanden.
Se om det finns någon logik.
Försöka förankra känslan med någon form av rationalitet.
Jag har ett känsloregister som ofta spelar mig spratt.
Känner impulsivt, tänker impulsivt, agerar impulsivt.
Ofta ologiskt och ibland helt utan verklighetsförankring.
Det har gått upp många ljus på sistone.
Sedan jag drämde huvudet i betongen första gången.
Både innan och efter att jag drämt huvudet i betongen x antal gånger till.
Jag är känslomässigt störd.
År av känslomässiga våldtäkter har satt sina spår.
Då talar jag inte om vad någon annan utsatt mig för.
Utan vad jag utsatt mig själv för.
Så när det kommer till kärlek är jag rätt helt ute å seglar.
Jag har inte alls kontakt med den delen av mig själv.
En av få delar av mig själv som jag inte kommer att kunna heala.
Jag kan inte visa mig själv vad det är.
Men jag kan arbeta på att försöka vara öppen för att tillåtas bli visad.
Hur man nu gör det?
Jag vet att jag älskar och att jag kan.
Jag vet bara inte hur.
Jag är helt övertygad om att dom runtikring mig inte är medvetna om hur älskade dom är.
Av mig.
För jag är inte helt säker på att jag visar det.
För jag kanske inte vet hur.
Bara att.
Handling säger mer än ord.
Ord har jag, massor.
Idag är jag minimal.
Ynklig som få och tycker att livet är bra orättvist.
Idag anser jag inte alls att jag förtjänar det här jävla helvetet.
Vissa dagar är det rätt åt mig.
Men inte idag.
Jag är bättre än så.
Kommentarer
Trackback
