Give a little
PUBLICERAT: 2014-02-14 TID: 21:30:38
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
När allt ställs på ända är det inte alltid säkert att det blir rätt när man tänker.
Jag har ofta en del otur när det kommer till just det.
I mitt huvud låter det hur bra som helst.
När jag öppnar munnen kommer det ut exakt det jag har tänkt.
Men tanken bakom.
Anledningen.
Eller själva innebörden, uteblir oftast.
Sen sitter jag där med skägget i brevlådan och undrar varför folk runtomkring reagerar som dom gör.
Jag menade ju inte så som det mottogs.
Sen börjar förklaringarna.
Försvaret sparkar bakut och frustrationen är ett faktum.
Varför kan min min mun inte formulera på det sätt jag menar från första början?
Hur många gånger ska jag försätta mig själv i liknande situationer?
Varför lär jag mig aldrig?
Är jag dum i huvudet på riktigt?
Oftare och oftare ifrågasätter jag mig själv.
Mer och mer.
Kanske är jag inte så stark som jag hoppas?
Kanske var jag inte så bra som jag trodde?
Gropen är rätt djup nu.
Jag börjar tvivla på att jag kommer att ta mig ur den levande.
Ibland frågar jag mig själv om jag ens vill det.
Ja och ja så är det ju.
Men hur och i vilken riktning.
Herr Ågren behöver inte längre slå mig med hammaren i huvudet.
Jag är rätt duktig på att göra det själv. Utan hans närvaro och assistans.
Kanske borde jag umgås med honom lite i alla fall.
Det var ett tag sen.
Vända ut och in på mig själv och syna sömmarna.
Det är mycket kvar att göra.
Så mycket att jag inte riktigt vet var jag ska börja.
Kommer att jag bli hel igen?
Fungera normalt och tänka som vanligt?
Kommer hjärnan alltid vara ett enda virrvarr av idioti?
Jag önskar att jag kunde leva upp till att vara den jag vill vara.
Och ge av mig själv så som jag vill ge.
Jag önskar helt enkelt att jag vore lite bättre.
Men när det kommer till minnen så tror jag däremot att jag är rätt bra.
Jag försöker i alla fall.
Att sprida glada sådana.
Att dela med mig lite av min himmel.
Till dom som behöver det.
Att skratta när det är tråkigt och gråta när det är roligt.
Om man tappar mig.
Kanske rent av förlorar mig.
Så ska man le åt det som var.
Och i slutändan kanske bra lite stolt.
Då har jag lyckats ❤️
Kommentarer
Trackback
