Tomten kom i år
PUBLICERAT: 2014-12-25 TID: 11:19:04
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Julen är den tiden på året som alltid legat mig mest varmt om hjärtat.
Men det var längesen jag kände så.
De senaste två åren har jag inte levt.
Hela mitt liv har varit på paus.
Jag har kämpat mig igenom varje dag.
Från morgon till kväll.
Jag har gått upp på morgonen för att jag har tre liv som hänger på att jag åtminstone är. Finns.
Emellanåt har jag varit vaken.
Jag har umgåtts.
Rest. Träffat vänner för livet. Återförenats. Skrattat. Sjungit. Berörts.
Älskat.
Och älskats.
Men hela mitt sinne kraschade, gick ner på noll och byggs nu upp lite mer för var dag.
Jag har insjuknat i världens mest föraktade sjukdom.
Cancer.
Samtidigt som att jag har sprungit maraton i mitt eget huvud.
Lärt mig om livet och om mig själv.
Ju mer jag lär mig ju mer börjar jag ifrågasätta.
Om min egen existens.
Varför jag är här.
Vad jag borde göra.
Och vad jag faktiskt gör.
Men här är jag nu.
De senaste två jularna minns jag inte ens.
Förutom smärtan.
Det enda jag minns är smärtan.
Den här julen.
Sprang livet ifatt mig igen.
Tiden står stilla och allting annat runtomkring spelar ingen roll.
Ingenting.
Mina barn är överlyckliga.
Min äldsta dotters tacksamhet och varma kramar säger allt jag behöver veta.
Mina små barns iver och kluckande skratt talar sitt tydliga språk.
Det avgör allt jag behöver känna.
I förrgår och igår fick jag äran att ha dom människorna som betyder absolut mest för mig, under ett och samma tak.
Själen fick ro, hjärnan stod still och hjärtat kunde slå i takt.
Även om mina barn fattades mig så på julaftonskvällen så fyller dom tre killarna jag har äran att vara runt upp en ganska stor del av tomheten.
Och jag vet att mina barn fick sig en julafton i världsklass om än en dag för tidigt.
Om inte annat så kändes det så för mig.
För jag var där med både själ och sinne.
Med hela hjärtat.
Det måste vara det som är glädje.
Jag tog revanch!
Tack för all magi ❤️
#härifråntillevigheten
Kommentarer
Trackback
