Ångestspiral
PUBLICERAT: 2014-08-26 TID: 13:06:18
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Om jag kunde så skulle jag försöka förmedla hur det känns när hela ens inre störtdyker rätt in i en ångestsprial.
Om vi för en stund glömmer att kroppen är för svag för full dos.
Om vi för en stund blundar för det faktum att magen är fylld med blod och jag ännu inte vet orsaken.
Om vi för en stund suddar ut att det idag inte går att få ner någon form av föda.
Att allt kommer upp igen.
Om vi för en stund blundar för att varje rörelse gör ont och huvudet snurrar brutalt.
Varenda led gör ont.
Men vi struntar i det.
Just nu.
Att alla ingredienser hivats ner i samtidigt i samma gryta gör att psyket är som ett stort sår.
Just idag har jag inget förband.
Inga plåster. Ingen tröst.
Hela min resa började med en psykisk krasch.
Började med dagar då livet sprang ifrån mig.
Dagar då glädjen helt försvann.
På det visade sig senare en arg jävla cancer.
Som ställde allting på ända ännu en gång.
Som tog mitt huvud och drämde det i asfalten.
Så hårt att livet runtomkring uppenbarade sig på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om.
Jag har varit hemma i ett år nu.
Slagits mot mina demoner och våldtagits av cancer och gifter.
Idag är en sån dag då huvudet ligger fastetsat i gruset.
Hur jag än försöker resa mig upp så sitter jag fast.
De stenar som föll över mig i fallet går inte att rucka.
Hela dagen har kantats av kräkor, kraftig ångest och panik.
Panik utan dess like.
Som gör att hela mitt jag skriker efter en väg ut. Upp.
Just idag orkar jag bara försöka överleva.
Livet är någonstans längre bort.
På en avlägsen plats som jag inte lyckas nå.
För stunden har jag slutat leva och hela systemet drivs av överlevnad.
Just nu står allting stilla.
Må jag snabbt vakna å resa mig ur mitt eget helvete.
Må jag snart orka vara den förälder mina barn så innerligt förtjänar.
Jag hoppas att jag snart orkar vara stark igen.
Idag är jag inte stark.
Idag kämpar jag inte.
Idag.
Just idag har jag gett upp.
Jag saknar helt förmågan att vända.
Tårarna slutar inte rinna.
Kroppen slutar inte skaka.
Snart. Inom kort ska jag gå till affären och köpa lite glass.
För dom pengarna som inte ens räcker till räkningarna den här månaden.
Onödigt kan tyckas.
Men lite glass, en film och kärlek i soffan med 2 av dom 3 som utger min värld är ett bra plåster.
Jag ska besegra paniken och försöka hålla herr Ågren på avstånd.
Så att det finns plats för lite värme.
Trots att det är just pengar son utlöste spiral jag fastnat så hårt i.
För just idag lyser inga stjärnor.
Solen har slocknat.
Lamporna är släckta.
Och livet är långt långt borta...
Kommentarer
- Z
Snart sitter vi i soffan tillsammans och glömmer verkligheten för en stund och pratar om gamla tider. <3
Trackback
