Snart är det sommar...
PUBLICERAT: 2014-04-21 TID: 18:28:42
UNDER: Änglar finns dom?

UNDER: Änglar finns dom?
Imorgon är det vardag igen.
Då är det slut på ledigheten för många av oss.
Livet rullar på i sin takt.
Planer sätts i verket. Nya projekt tar form. Nya mål tar närmar sig.
Framtiden står och väntar runt hörnet.
Men mitt liv?
Det verkar ha stannat av.
Tiden står stilla.
Rent av backar emellanåt.
Jag anstränger mig för att blicka framåt.
Framförallt för att leva i nuet.
Det går så där.
Vissa dagar är alldeles grå.
En del tillochmed svarta.
Idag har jag mått illa hela dagen. Kräkts om vartannat. Det suger musten ut mig fullständigt.
Och så frågar jag mig själv hur det är meningen att jag ska orka.
Livet runt ikring pågår ju för fullt.
De kvällar jag mår som värst måste jag medicinera ner ångesten så hårt att jag däckar.
Mörkret blir alldeles för påtagligt.
Sängen är alldeles för stor.
Ensamheten blir alldeles för påtaglig.
Men ibland lyser livet på mig med full kraft.
Fyller mig med ny energi.
Ger mig massor med boostar och viljan att vakna upp ännu en morgon.
Längtan att vakna upp ännu en morgon.
Jag målar upp nya drömmar i mitt sinne.
Fantiserar om ställen jag vill uppleva.
Saker jag vill visa mina barn.
Om alla känslor jag ska berätta för dom om.
Ge dom en sån välfylld ryggsäck jag bara kan.
Försöka förse dom med de verktyg som krävs för att kunna skruva sig ur situationer som livet kan komma att försätta dom i.
Men framförallt vill jag ge dom tilltro.
Till sig själva och andra människor.
Jag vill att dom ska se på sig själva med stolthet. Veta att dom kan och kunna se värdet med livet.
Jag hoppas att dom kommer att möta livet med stora hjärtan, ett fördomsfritt sinne och massor med förnuft.
Kommer jag att lyckas?
Det vet jag inte, men jag tänker fan göra ett försök.
Jag ska så småningom vara öppen med varför livet helt plötsligt tog ännu en ny vändning i början på det här året.
Men just nu vill jag inte.
Det är fortfarande ett alldeles för stort sår både för mig och min familj.
Och för de vänner som finns runtikring.
Jag hoppas att jag den dagen jag väljer att dela med mig även kan skriva att jag vann.
Över ännu en sjukdom!
Under tiden, se er omkring.
Var tacksam för det lilla.
Var tacksam över att solen går upp även imorgon.
Var tacksam över livet! ❤️

Kommentarer
Trackback