När sjukdomen inte längre bara sitter i huvudet
PUBLICERAT: 2014-04-01 TID: 08:49:11
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Det är inte förrän man får sig en riktig käftsmäll av livet som man vaknar upp och kanske omvärderar.
Ser saker ur nya perspektiv och kalibrerar om hela sitt system.
Igår morse borrade jag ner näsan i den kind som tillhör en av de män som gjort störst inverkan på mitt liv.
Jag kysste hans kind och berättade återigen hur mycket jag älskar honom.
Han kanske inte hörde vad jag sa.
Men jag vet att han vet.
Efter det släppte jag av första barnet vid skolan.
Han som är en av de två som lärt mig att älska andras barn nästan som mina egna.
Han som vill att jag ska krypa ner och killa honom i håret när han ska sova.
Som jag alltid 'brukar' göra.
Han den lilla killen som vill sitta nära nära i soffan när vi har myskväll.
Sedan släppte jag av barn nummer 2. Den äldsta ungen i ligan.
Han som är smart som få och med ett hjärta av guld.
Han som precis som sin bror fått mig att tänka om.
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att dela mitt liv med någon som redan har barn sen innan.
Det var tidigare helt otänkbart.
Sen var det dags för mina hjärtan att bli lämnade på dagis.
Elvis pussades som aldrig förr.
Hängde i benen på mig och grät såna där tårar som värker ända in i själen.
Min pojke! Mammas pojke!
Vilda blev oxå ledsen. Ingen av dom blir det annars.
Undra om dom känner av att man emellanåt behöver dem mer än vanligt.
Vilda kastade sig runt min hals och vägrade släppa.
Min fina lilla flicka ❤️.
Idag vaknade jag i en sjukhussäng men tänker avsluta dagen med att packa ihop mitt liv och åka hem till mamma å pappa ett tag.
Och träffa min Lova, mammas äldsta kärlek ❤️
Kommentarer
Trackback
