I varje andetag ❤️
PUBLICERAT: 2014-04-27 TID: 20:57:33
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Älskade ni
Allting är inte bara det vi kan se och ta på.
Livet är inte bara det vi har framför oss.
Utan alla de dagar vi minns.
Livet är det vi känt, upplevt och alltid bär med oss.
Det varmaste minnena vi har är de vi minns genom dofter.
Lukter som kan kasta år tillbaka i tiden.
Genom att stryka fingertopparna över underlag och minnas exakt hur det kändes.
När vi hör en för våra öron välkänd låt och minns exakta klockslag och vilken temperatur det var i luften.
Minnen är när vi kan besöka en plats och märka varenda liten detalj som förändrats sen vi var där senast.
Minnen som låter oss stirra rätt in i ögonen på en främmande människa och ändå se leendet hos någon vi älskar.
Minnena är en stor del av vad vi är och hur vi känner.
Vad vi gör och styr en del av var vi är på väg.
I mina minnen lever ni.
Alla fantastiska människor som någonsin kommit i min väg.
Finns där. Och har sin egna lilla plats.
Vissa större.
Andra enorm.
I era minnen finns jag.
Så länge ni minns, lever jag.
Se i mina barns ögon.
Låt ögonen spegla själen som det sägs.
Allt jag är finns där.
Allt jag var.
Se sedan in ögonen på de män jag en gång levt med.
Där finns kärleken jag kände.
Se fjärilarna och känn hur varmt det var.
Min mamma.
I hennes ögon finns hela mitt liv.
Från mitt första andetag.
Jag rinner genom varje ådra.
Hennes själ vet allt från lortiga barnfötter till flygande tekoppar.
I min pappas ögon finns himlastormande kärlek som valde mig utan tvekan.
I var och en av alla mina vackra vänner finns minnen jag aldrig skulle vilja vara utan.
Kravlösa vänskaper och skratt.
Ärligt, lyckligt och oändligt.
Se i mina vänners ögon vad jag är för någon.
Hur jag tröstas från gråt och delar alla mina skratt.
Se allt vi gjort och allt vi gör.
Se livet. Mitt liv.
Jag finns i ögonen hos dom som älskat.
Jag finns i porslinet jag avgudar.
I visorna jag sjunger och musiken jag spelar.
För ni vet att när det är som värst och sorgen kväver tillvaron.
När ni ser er vilt omkring och inte längre kan se mig.
Så lämnade jag er aldrig.
När mina fotspår längre inte syns så är det för att jag bär er.
Hoppa alltid av rulltrappan.
Bajsa med dörren öppen.
Sitt aldrig längst ut.
Dansa naken i köket.
Lukta på näsan.
Gör en surrbutt på magen.
Det är jag. Den jag var.
Den jag är.
Dansa i mina Martens och rök två lights efter varandra.
Häll redbull i vodkan och flyg runt resten av kvällen.
Håll öronen rena, räta till luvan och tänk snabbt på morgonen.
Hur ska det annars gå om inte jag är där och gör det?
Med det sagt ska vi heller aldrig glömma att vi finns där vi är på väg.
Att livet är det som väntar runt varje hörn.
Som går upp och gör natt till dag.
Att jag finns i den styrkan som tagit mig ända hit.
Den styrkan som kommer att låta mig få uppleva mina barns examen.
Styrkan som kommer låta mig vagga mina barnbarn till sömns.
Styrkan som kommer att låta mig njuta av livet även när håret blivit grått.
Livet må vara jävligt envist.
Men jag är värre.
Kommentarer
Trackback
