En önskan ❤️
PUBLICERAT: 2014-04-22 TID: 22:43:01
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Idag var första gången som känslan av ro spred sig.
Så där ordentligt.
Platsen där jag valde att starta om.
Platsen där jag och mina barn skulle finna varandra igen.
Jag tappade den delen av mig själv för en stund.
Och nu, nu kan jag äntligen börja njuta av det igen.
Av barnen. Platsen.
Vårt hem.
Barnen har varit ute och lekt hela dagen.
Både lunch och middag åt vi på våran uteplats.
Skratten, värmen, skrapsåren.
Mina små fick vara ute lite längre än vanligt.
Jag orkade. Kroppen orkade.
Och då kom den. Friden.
Jag saknar inte huset längre.
Jag kan med varm hand släppa det nu.
Familjen som bor där älskar det lika mycket som jag.
Men varje andetag gör ont.
Hela jävla själen värker.
Jag hamrar så hårt på mig själv.
Skuld.
Jag har kramat massor på barnen idag.
Berättat åtskilliga gånger hur älskade dom är.
Jag har busat, skrattat och lekt.
Jag har orkat.
Jag hatar dom dagarna när orken inte finns.
När jag inte orkar vara den mamma dom så innerligt förtjänar.
Jag vill inte vara sjuk.
Jag har inte valt att hamna här.
Jag kan heller längre inte styra över att bli frisk.
Psykisk ohälsa kan man rå på.
Fysisk är en helt annan sak.
Jag vill orka.
Min energi tar ju aldrig slut.
I vanliga fall.
Jag vill åka på picknick.
Jag vill ta dom till lekparken.
Jag vill stå i köket å laga deras favoritmat.
Jag vill jag vill jag vill.
Men ibland jag kan inte.
Men nu kan jag.
Just nu orkar jag.
Imorgon får dom vara hemma en dag till från förskolan.
Jag fångar varje tillfälle jag kan.
Jag vill egentligen inte så mycket som det låter.
Jag har egentligen bara en önskan.
Att få leva.
Kommentarer
Trackback
