Nu sitter jag här.
På min veranda.
För sista gången.
Imorgon vaknar jag.
För sista gången.
I mitt hus.
Nu har jag ingen koll.
Inte alls. Jag har ingen aning hur det känns.
Vad jag känner eller vad känslorna kallas.
Hela jag är fylld. Med alla känslor som går att känna.
Men nog är jag ledsen allt.
Så in i helvete jävla ledsen.
Men jag vet inte riktigt hur.
Jag har ju ingen koll.
Jag vill bara få det överstökat.
Vara färdig. Nu. Helst igår.
Helst för 9 månader sen.
Jag var till Ikea idag.
Valde ut alla saker till min safe zone.
Min säng.
Fantastiskt kommer det att bli.
Jag kommer att sova som en prinsessa.
I min säng.
För första gången på flera veckor.
Hej då soffan!
En sak till är återställd.
Mitt hår.
Nu sitter det där det sitter.
Nu kan jag må bra av det varje dag.
Imorgon är det dags.
Men jag är rädd. Blir det som jag vill.
Kommer det att kännas som jag hoppas.
Hoppas så innerligt.
Jag tror det. Jag hoppas det.
Men jag vet inte.
För jag har som sagt ingen koll.
Ägna mig en tanke.
Lys lite extra. Skicka all kraft ni har.
Jag lär behöva det.
För min räcker inte riktigt till.
Ingen koll.
Men jag har hjälp.
Och sällskap.
Det håller mig flytande.
Idag.
Imorgon blir åter en bra dag.
En riktigt jävla bra dag ❤️