Lycka i mina Martens
PUBLICERAT: 2013-09-29 TID: 12:28:20
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Idag är en bra dag.
En jävla glad bra dag.
Jag lyckades igen.
Jag fann en väg. Utan att det var riktigt meningen faktiskt.
Det vara bara stora hjärtat som slog till igen. Som såg chansen.
Som ryckte tag i mig och sa att låt oss göra någon glad igen!
Och jag fick tillbaka, tusenfalt.
Jag fick träffa en vild liten kille. Egentligen två.
Men den lilla var ju en tjusning bara i sig. Äntligen.
Hellre med än utan.
Jag håller mig till med frånochmed nu.
Jag dansade nonstop i 4 timmar igår.
Housedansade. Inget jävla tralltrams.
Hjärtat log. Log av bara helvete.
Och svetten sprutade.
Jag och Lalle.
Men mestadels ensam.
Men vad gjorde det med ett leende hjärta och med mina Martens på.
En av mina bästa vänner är där nu där jag var för snart 9 månader sen.
Separation.
Att vara tvungen att ställas inför det faktum att man bara får ha sina barn varannan vecka. Kanske tillochmed varannan helg.
Det slutar aldrig göra ont.
Aldrig någonsin.
Alltid saknar man. Alltid längtar man.
Aldrig vänjer man sig.
Man bara lär sig att hantera det.
Våra barn är ju det vackraste vi har.
Det bästa vi har.
Det har funnits gånger. Många gånger.
Alldeles för många.
Som jag på kvällen smugit upp på Lovas rum och lagt mig i hennes tomma säng och gråtit som ett barn.
Min älskade unge.
Nånstans måste man minnas.
Förlita sig på. Invaggas i tryggheten att barnen har det lika bra hos den andra föräldern.
Det kommer att gå.
Jag säger inte att det kommer att bli lätt.
Men det löser sig. Alltid.
För det är det tvunget att göra.
För att prestera maximalt lär man älska striden mer än resultatet.
Kommentarer
Trackback
