Utan uppehåll
PUBLICERAT: 2013-10-21 TID: 20:19:20
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Har jag ångest eller har jag det inte?
Vill jag ha det?
Saknar jag det?
Man vänjer sig fort med sitt kaos.
Det är något att gömma sig bakom.
Gömma sig i.
Ett tillstånd dom får en att förlora både sig själv och sitt förstånd.
Det är faktiskt rätt skönt att vara ingenting.
Kraven är inte så höga då.
Äh jag skiter i att sätta någon etikett på det.
Men jag ältar uppenbarligen.
Bara det säger ju en del.
Jag kan istället försöka mig på att skriva ner hur fan det känns.
Återigen. Om och om igen.
Jag har känslor utan uppehåll.
Alla känslor kommer på en och samma gång.
Jag kan placera dom allihop.
Jag kan bara inte riktigt hantera dom.
Jag kan inte avgöra vilka som känns mest.
Vilka jag borde ta tillvara på och vilka jag borde kväva.
Sortera bort. Ut.
Emellanåt önskar jag att jag inte hade ett så stort hjärta.
Ändå är det den egenskapen jag ser och uppskattar mest hos mina barn.
Alla tre har det.
Dom är hjärtliga, öppna och empatiska.
Omtänksamma och hjälpsamma.
Dom är helt fantastiska.
Alla tre.
Att få en plats där är minst lika lätt som i mitt.
Men det kommer tider då det kommer att göra ont.
Så ont att man önskar att man inte hade något hjärta alls.
Om jag inte vart så tyst
hade jag sagt det.
Om jag inte vart så rädd
hade jag gjort det.
Om jag inte vart så dum
så hade du förstått
att du är värd det.
Om du satt på förmågan, inflytandet att bara genom några ord. Att genom några få bokstäver kunna förändra tillvaron för någon.
Kanske hela dennes liv.
Åtminstone för en stund.
Skulle du göra det då?
Kommentarer
Trackback
