Utan rubrik
PUBLICERAT: 2013-10-21 TID: 12:42:49
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Jag är nästan helt säker på att vägen tillbaka har börjat nu.
Jag har brutit ihop och rest mig upp flera gånger än jag någonsin kan försöka räkna till.
Jag har varit på botten och kravlat runt där länge nog nu kan jag tycka.
Jag flyter nu.
Har konstant näsan ovanför ytan.
Jag kommer att blicka bakåt emellanåt.
Jag kommer säkert att snubbla otaliga gånger längs vägen.
Men jag tror att jag har styrkan nu.
Att inte falla.
Resa mig upp fort som fan och vända blicken framåt.
Jag tror att jag har styrkan att låta mig krypa undan, vara liten, ledsen för en stund.
Och låta det vara just en stund.
Överlevnadsinstinkten börjar parera katastrofläget.
Hela systemet behöver inte kicka igång på varenda cylinder.
Jag klarar det ändå.
Inte bara överleva nu utan oxå leva.
Det kommer inte att bli lätt.
Jag vet det.
Jag är inställd på en lång resa.
Jobbig men förhoppningsvis fantastisk.
Berikad med nya lärdomar, nya insikter, nya egenskaper och nya fina jävla vänner.
Längs vägen ska kommer jag inte att missa. Inte glömma.
Aldrig låta det passera.
Jag ska ta tillbaka en del av min värdighet.
Jag kommer att ta den frånvaron som plågat mig, paketera ihop den och skicka en verbal atombomb rätt in i era system.
Jag ska våldta era sinnen och smiska eran själ.
Låta sanningen träffa er i hjärtat som en basebollträ.
Visa er en verklighet ni inte trodde fanns.
Med lite vett så bör det innebära en ny lärdom.
En ny insikt.
Det är inte alltid lätt. Var snäll, alltid!
Om inte, må ni krypa därifrån!
Jag är hanterbar.
Jag är rätt jävla enkel.
Jag har inte så stora krav.
Jag kanske tar stor plats med det är inget jämfört med hur mycket plats jag ger. Har.
Jag älskar hårt och innerligt.
Låter bli att hata och förakta.
Tänker aldrig låta mig hamna där.
Här finns lojalitet i överflöd.
Men överseendet är slut.
In eller ut.
På eller av.
Ni som är på.
Välkomna ombord!
Sätt er bekvämt.
Det är varmt, tryggt och fullt med kärlek här.
Gå brevid mig, ta min hand.
Jag släpper den aldrig.
Jag ler för att du ler och gläds åt det som värmer just ditt hjärta.
Vila dig mot min lojalitet och lägg din kind mot min axel.
Jag torkar dom.
Varenda en av dina tårar.
Stormar det och livet visar sina baksidor.
Våga titta ner, jag låter dig inte falla.
Blir det överjävligt, ställ dig bakom mig.
Jag skyddar dig med allt jag tror på.
Var lugn, det är över snart.
Söker du skydd någon annanstans så väntar jag tålmodigt.
Till den dagen du delar din historia.
Och sedan hjälper dig att bära.
Men finns inga motgångar.
När även mina moln har skingrats och enbart lycka får hägra.
Håll i dig!
För då kommer det att gå undan!
Vänner är ens familj.
Skillnaden är bara att man har valt dom själv.
Med styrka och omsorg ❤️
Kommentarer
Trackback
