Förlorade igen
PUBLICERAT: 2013-10-27 TID: 14:25:44
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Hej och god morgon herr Ågren och Panikjäveln.
Ni har saknat mig va era assholes?
Det var två veckor exakt sen någon av dom hälsade på sist.
Helt utan vare sig förvarning eller anledning.
Ju roligare och trevligare jag har ju hårdare smäller det.
Men det var det värt.
Jag kan hantera er.
Jag överlever. Varje gång.
Ågren kommer jag att då dras med hela dagen dessvärre.
I flera dagar kanske tillochmed.
Paniken däremot har redan fyllt sitt syfte och dragit härifrån.
Hata!
Han tar all min energi, paketerar ihop den och skickar iväg den långt utav helvete.
Kvar sitter jag som en gammal trasdocka.
Letar förbrilt efter både själ och hjärta så jag kan sätta tillbaka det lilla jag har kvar på rätt plats.
Och Ågren sen då, han får det ju att göra så där jävla ont.
Att jag skulle vilja ta det där hjärtat och skicka iväg det som en freesbee så jag slapp känna.
Ta min själ och stoppa in den i en heliumballong och klippa av snöret.
All tomhet, saknad, längtan och skuld blandas ihop i en enda stor härlig kompott.
Ågren står och rör runt i den med sin stora träslev och hånler åt mig.
Han får alla känslorna jag har och löpa fullständig amok.
Mitt hjärta och min hjärna kan inte alls sammarbeta. Här pareras inte ett skit.
Mitt hjärta har noll jävla koll på rätt och fel.
Det känner bara hejvilt åt höger och vänster.
Hjärnan springer efter och och försöker finta för fullt.
Hjärtat vinner alltid.
Men jag blir ju starkare och starkare.
Tillfällena inträffar mer och mer sällan.
Jag kan inte kväva det.
Men jag kan skjuta upp.
Boka in en tid med mina följeslagare och sen gå ett par ronder och få det överstökat.
Och en sak till har jag ju lärt mig.
Efter de dåliga dagarna kommer det alltid bra.
Jag går och lägger mig igen.
Kanske jag kan drömma mig tillbaka.
Plocka fram alla mina fina minnen och ta på dom en stund.
Visst får det mig att sakna mer.
Men det får mig ändå att le en stund.
Mitt kaos är så härjigt att detaljerna alltid är svåra att få till.
Röster blir svårare att placera.
Ansikten blir nästan bara konturer.
Men känslorna dom minns jag.
Varenda tillfälle minns jag.
Plats. Dagar. Händelser.
Dig.
Kommentarer
Trackback
