Bland paprikor och fotbollar
PUBLICERAT: 2013-10-20 TID: 19:51:25
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Jag tog en promenad till vårt lilla mini-Coop som ligger en stenkast från där vi bor.
Precis i skymningen, mittemellan ljust och mörkt.
Gick och log lite för mig själv och sjöng en trudelutt så där lite löjligt som jag gör ungefär en miljon gånge varje dag. Varje bra dag.
Jag trivs verkligen bra här.
Det var ett bra val.
Att flytta hit.
Idag hägrar ingen ångest.
Jag är ledsen.
Bara ledsen liksom.
Ledsen utan ångest.
Min sommar spelas upp som en film om och om igen.
Jag fylls med vemod.
Det är verkligen över nu.
Vad mycket som inte blev som det skulle och vad mycket fantastiskt som tillkom.
Det känns som om det var igår.
Min kurs, Alanya, bryggan, AIK, min festival, Gävle & close-up.
Jag kastar iväg mina sinnen in i det ena minnet efter det andra.
Jag kommer aldrig att glömma.
Allting är ytterst välplacerat på var och en av sina platser.
Varje minne har sin egen film.
Sin egen plats.
I mitt stora förbannade hjärta.
Vasen då?
Glöm för fasen inte vasen.
Vasen som fick sällskap av en liten vän för exakt en vecka sen.
I veckan som varit borde det ha tillkommit ännu en liten vän.
Om möjligt något större än den första.
Men vad vet jag?
Väntar ivrigt på en bild på insta eller så men det är tyst som i graven.
Jag har inte koll på 'min' samling just nu.
Det känns som om han snodde vasen och rymde.
Jag hoppas att han sitter där hemma och sorterar en aning.
Att han kommer på att vasen inte bara är så där vacker för att det är hans.
Att den här fantastiska historien förtjänar ett gott slut.
Att vasen inte kan återfå all sin glans.
Utan mig.
Jag hoppas att han snart kommer på att vad som är några dagar för honom.
Är en evighet för mig.
För jag vill inte vara utan.
Inte en enda dag till i hela mitt liv ❤️
Kommentarer
Trackback
