Är pappor sämre än mammor?
PUBLICERAT: 2013-10-16 TID: 18:55:24
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Jag är så trött på fördomar.
På gamla förlegade jävla tankesätt.
Varje dag strävas det efter att vårt samhälle ska bli så jämställt som möjligt. Inte sant?
Ända lever så många kvar i att kvinnan ska vara hemma med barnen och stå vid spisen.
Ungefär så?
Om man som mamma tex väljer att börja arbeta redan när barnet bara är några månader så väcker det irritabla känslor.
Framförallt hos andra kvinnor.
Men om pappan dyker upp på firman dagen efter födseln, det är inget konstigt alls?
Försäkringskassan ger t.o.m bonus till de föräldrar som jämlikt delar på föräldraledigheten!
Jag som valde att flytta.
Till en annan stad också.
Och numera har jag jäntan min varannan helg och lov.
Är jag en sämre mamman än någon annan då?
Men när en pappa har barnen varannan helg så får han t.o.m beröm om han släpar med barnen till Leos Lekland.
Åh vilken bra pappa han är!
Mäts föräldrars status i tid?
Varför är det hugget i sten att mammorna ska barnen mestadels av tiden?
Är papporna sämre föräldrar än mammorna?
Kan vi inte bara utgå från att barnens föräldrar fattar beslut utifrån deras situation?
Att man gör de val man tror är bäst för just sina barn?
Min äldsta dotter bor hos sin pappa.
Hon har de flesta av sina vänner där, familj och släkt.
Jag tror att det är vad som är bäst för henne.
Vi tror det.
Hon är välkommen här närhelst hon önskar eller ringer hon och behöver mig så åker jag dit.
Även om avståndet hade varit ännu längre så är det väl så.
Allt löser sig.
Men jag är ju inte mindre mamma för det.
Jag älskar inte henne mindre eller är en sämre mamma.
För att vi har gjort ett val som vi tror är bäst för våran dotter.
Jag måste välja att se det positiva ur min synvinkel.
Utifrån min situation.
Och framförallt utifrån mina egna erfarenheter.
Ser många kvalitativa konsekvenser med att vara tex varannan-vecka förälder.
Det är en helt annan nivå på både känslor, engagemang och kvalité.
Vafan jag tvingas ju sakna dom en vecka i sträck.
Dom hinner heller inte suga musten ur mig på den veckan jag har dom.
Jag förespråkar såklart inte skilsmässor.
Jag säger inte att det är bättre med skilda föräldrar.
Men är det inte dags att vakna nu?
Det moderna samhället har förändras.
Även kärnfamiljen.
Kanske dags att börja tänka lite modernt också?
Se fördelarna och inte bara nackdelarna?
Se lösningen inte problemet?
Min Lova har ju faktiskt flera vuxna som älskar henne som sin egen.
Det är väl helt fantastiskt?
Och en mamma som älskar henne precis lika mycket även om hon är 7 mil bort.
Man ska alltid sätta barnen i första rummet.
Alltid se till deras bästa.
Jag håller bara med delvis.
Jag väljer att tumma på de där gamla talesätten.
För om jag inte prioriterar att må bra. Inte tänker på mig själv emellanåt.
Om jag mår skit och vantrivs.
Inte följer mitt hjärta och står upp för det jag tror på.
Inte gör val som gör mig lycklig vad blir det då för konsekvens?
Har jag satt mina barn i första rummet då?
Om jag försummat mig själv?
Allting är inte så jävla självklart jämt.
Livet är inte alltid enkelt.
Inte heller finns det bara ett rätt sätt.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Och går det inte så går det ändå.
Kommentarer
- Anna
Word!! Kunde inte ha sagt det bättre själv!
2013-10-16 » 21:03:23
- Emma
Amen to that !
2013-10-17 » 08:11:05
Trackback