Adios
PUBLICERAT: 2013-10-07 TID: 14:14:44
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Jag borde gå upp nu va.
Ur sängen.
Men jag vill inte.
Vill helst ligga här hela veckan.
Tills den här veckan är över.
Jag är trött, psykiskt utmattad och ingen lust med nånting.
Orolig och nervös.
Arg.
Men samtidigt samtidigt så låg att pulsen är i konstant viloläge.
Känner ingenting. Ekande tomt.
Jag har sovit sedan jag lämnade barnen på dagis imorse.
Inte orkat något annat.
Inte velat något annat.
Det är inte roligt.
Inte alls.
Jag hoppas att det går över snart.
Hjärtat känns brustet. Sviket.
Av människor jag verkligen trodde var mina vänner.
Sedan många år.
Ni som valt att släcka era lampor.
Inte visat er.
Inte en enda gång frågar hur det är.
Hur det går.
Jag kan aldrig ge tillbaka den plats som en gång var er.
Just din.
För när jag behövde det som mest valde ni att inte finnas där.
Det orsakat mig ångest.
Får mig att må sämre.
Fundera, vända och vrida.
Ifrågasätta vad jag har gjort för fel.
Skuldbelägga mig själv.
Det har fått mig att gråta, försöka.
Jag har så svårt att putta ut.
Jag vet bara hur man puttar in.
För mitt hjärta känner inte till någon annan väg.
Det har inte behövt lära sig hur man gör.
För i mitt hjärta tar inte vänskaper slut.
Men nu är det dags.
Vare sig jag egentligen vill eller inte.
För jag kommer aldrig att glömma.
Kommer aldrig att kunna förlåta.
Jag kommer att få leva med dom ärren i mitt hjärta för resten av mitt liv.
Samtidigt i den friskare delen av min hjärna så sörjer jag det inte.
Min vänskap är inget man bara tar av.
Man lär ge också.
När en vän far illa.
Mår dåligt. Har det tufft.
Oavsett anledning.
Då jävlar slår man på strålkastarna med full kraft.
Tar emot, ställer sig i vägen. Tar en kula eller två.
Jag har faktiskt lite värdighet kvar.
Kanske inte mycket men en aning.
Jag är trasig, jag må vara vilse.
Inte ha koll på upp och ner.
Men jag har fan koll på vad som är rätt och vad som är fel.
Och gör jag fel så är jag medveten om det.
Jag blundar inte.
Det har jag aldrig gjort.
Jag står fortfarande upp för vad jag tror på.
Jag har fortfarande åsikter, en uns moral och lite styrka mellan varven.
Jag kommer inte att kunna låta det vara. Låta det passera.
Jag kommer att vara tvungen att få det ur systemet.
För er det berör, förvänta er en rond tids nog.
En fight ni inte kommer att gå vinnande ur.
För när den dagen kommer är jag så pass stark att jag kommer att slå mig igenom er mur.
Ifrågasätta er moral, skrynkla ihop den och kasta iväg den.
Finns där någon form av vett så kommer det att göra ont.
I erat hjärta.
Det kommer att låta.
Saklighet och reson kommer att sätta spinn på hela systemet.
Jag kommer att vända ut och in på hela er känslobas.
Få er att minnas alla gånger.
Alla tårar. All tid. All jävla tid.
När jag gav.
Framförallt var jag din vän när ingen annan var det.
Du vet bara inte om det.
Du valde fel sida.
Det kommer inget mer härifrån.
Vare sig ord eller känslor.
Jag har så mycket annat att fokusera på.
För ni får inte plats.
Du får inte plats.
Er och er.
Just det, DU är egentligen bara en person.
Kommentarer
- xxx
Nu när du tänker så mycket om dagarna...har du stannat en stund och reflekterat att alla kanske inte vet vad du går genom. Andra kanske inte tänker på dig hela tiden för att de har sina egna liv att hand om och sina egna problem. Och den tredje alternativ är verkligen som du säger, de kanske inte bryr sig tillräckligt mycket för att göra något dvs de är inte dina vänner. Livet är hårt...vem sade att det skulle vara lätt?
Trackback
