Kaosets gudinna
PUBLICERAT: 2013-11-24 TID: 19:08:33
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Finns där inget kaos.
Om det är lugnt för en stund.
Så är jag mästare på att skapa ett.
Det är nog mitt största problem.
Många gånger för att känslan är så bra när kaoset åter lagt sig.
Som en äventyrare som jagar kicken.
Sen att det som stillar emellanåt är desamma som det som triggar är inte alldeles enkelt att parera.
Några få platser och några få personer har just den inverkan.
Stillar mitt kaos.
Få mig att ducka för orkanen.
Där startmotorn inte får tillräckligt med bränsle för att kicka igång.
Men i samma sekund som jag lämnar platsen eller personen så kan orkanen blåsa på för fullt.
Startmotorn behöver ibland inte ens bränsle och puffar istället igång på gamla ångor.
En hyperaktiv hjärna är inte lätt att tas med.
Framförallt inte om det är ens egen.
Med en impulskontroll bortom allt som är normalt.
Vilket ofta leder till inte allt för genomtänkta beslut.
Leder till ageranden som inte tänkts igenom utan bara utförts.
Och ett temperament som inte går i vågor utan sicksack som en hjärtfrekvens på en monitor.
Andas. Tänk. Slappna av. Tänk igen. Varva ner. Andas lite till.
Jag ska lära mig.
Kbt'n kommer att bli helt anpassad efter det och jag ger som ni vet aldrig upp.
Men det kommer att krävas massor med energi. Massor med fokus.
Mycket arbete.
Jag ska nå dit.
Där full kontroll hägrar.
Där jag själv kan råda över mitt inre och få hjärnan och hjärtat att samarbeta.
Bara låta de bra impulserna finnas.
Försöka eliminera de negativa konsekvenserna som det ofta blir när kontrollen sviktar.
Jag är ibland så kaotisk att jag förstår att jag blir för mycket.
Jag blir ju tillochmed för mycket för mig själv.
Det måste ut i någon ända.
Det hinner oftast bli så mycket luft i kaoset att reaktionen blir som att sticka hål på en ballong.
Jag ångar på i raketfart.
Två dagar i rad har jag varit stilla.
Det blir så stilla att jag ifrågasätter mina egna motiv.
Jag ifrågasätts för mina motiv.
Jag skiter i det.
Det får vara vilka motiv det vill så länge det hjälper mig för en stund.
Så länge det ger mig ny energi som räcker ett tag till.
Det har varit så stilla i huvudet.
Tillochmed runnit några tårar av ilska och frustration, inte av ångest.
Att jag nästan inte mindes hur det en gång var.
Hur var det egentligen?
Har det någon gång varit stilla under längre perioder?
Vem vet?
Jag vet i alla fall att mitt liv kommer att se helt annorlunda ut i framtiden.
På ett bra sätt.
Kommentarer
Trackback
