Jag kommer nog inte till himlen
PUBLICERAT: 2013-11-26 TID: 13:30:00
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Igår fick tankar och fantasi ta större plats än jag vanligtvis brukar låta dom göra.
Jag lät mig känna.
Undrade, funderade och saknade.
Utan ångest. Jag vältrade inte
Bara petade lite på det.
Kunde hantera det och lät det komma och gå.
Jag blir bara stoltare och stoltare över mig själv.
Blickar bakåt och ler.
Kollar var jag var och ser var jag är.
Jag har bestämt mig för att tatuera mig igen.
Jag vet precis vad jag ska ha och vad det ska symbolisera.
Mina barn och andra viktiga delar av mitt liv. Tagna ur min historia och varsamt utvalda med både själ och hjärta.
Små bitar av allt det som är jag.
Så jag alltid kan bära med mig och aldrig glömma.
Så jag kan se på mig själv och minnas varför man ska vara ödmjuk mot livet.
Vara tacksam för det lilla.
Hjälpa, ställa upp, finnas och aldrig släppa taget om det som är viktigt.
Aldrig ge upp.
Det viktigaste av allt.
Aldrig sluta älska.
Jag är ändå lite rädd trots allt.
Jag har slagits så hårt.
Ändå är platsen inte självklar.
Är det inte meningen så lär jag finna en väg mellan hjärta å hjärna för att parera det.
För fanskapet är mer outbytbar än någonsin nu.
En vänskap jag aldrig vill vara utan.
En närvaro jag inte kan se mig själv utan i framtiden.
Min ogenomtänkta taktik har dock varit ömsom bra och ömsom dålig så nu lär jag hålla det bra.
Just nu är det bra.
Stämningen är god.
Nånstans så vann jag.
Jag gav aldrig upp.
Hemligheten med hela min färd.
Ge av dig själv, ge aldrig upp.
'The kingdom of the fathers and the heroes where are you
I'm talking to you every night more than I should do
What awaits and when will be the day
When I can wear the cape
I'm lying on the ground as always staring to the air.'
Det kommer en tid. Även min.
Kommentarer
Trackback
