Från plastkossan till skinnpajen
PUBLICERAT: 2013-11-14 TID: 21:51:54
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Sitter här och lyssnar på Bon Jovi och funderar på hur det är ställt där uppe.
Fast jag har nånstans kommit fram till att det inte är någon idé att fundera över det.
Den knäppa delen av mig är ju ändå den friska.
Som funnits med sen Sundsvall brann.
En del av min och Agnes relation har tillkommit i våra respektive kaos.
Ett beroende.
Jag blir helt uppochner om vi inte pratar innan sovdags.
Och inte heller kan dagen starta som vanligt om vi inte kickat igång den i varsin ända av satelliterna.
Det har gått så långt att vi snart läser varandras tankar.
På riktigt, emellanåt är det nästan otäckt.
Skulle någon sedan sitta och lyssna på våra konversationer så skulle vederbörande tvångsinta oss på psyk.
Eller dö av skratt.
Dum dummare.
Så pausar vi i samtalet, surfar runt i varsin mobil och kommer på efter 10 min att fan du är ju kvar i andra änden.
Ingen kan få mig att garva åt min egen misär som just henne.
Hon har funnits i min lur genom nästan varenda panikattack och lyckats prata mig till sans.
Det har gjort att hon på ett alldeles speciellt sätt är en del av mig.
Nästan fysiskt.
Som en siamestvilling.
Agnes sa häromdagen att hon måste be sin chef om en halvtimmes rätt att ringa mig de dagar hon jobbar förmiddag. Annars skulle hon inte funka. Ni hör ju. Helt galet.
Men vad gör det?
Vi gillart.
Idag sa hon åt mig att min adhd hägrar och hon hinner knappt med.
Bergochdalbanan har haft hög hastighet hela dagen.
Hade min Martens hätta på hade både en och annan trafikant fått den planterad i huven dessutom.
Jag var på första delen av utredningen förra veckan.
För er som inte håller koll på innebörden med adhd så har jag iaf troligtvis inte kombinerad.
Dessvärre kanske, den är lättare att medicinera.
Jag passar tydligen in i ramen för enbart hyperaktivitet (no shit) och impulsivitet (no shit x 2).
Som tidigare nämnt.
Jag är någonstans tacksam. För de förklaringar det innebär.
Och diagnos eller inte.
Jag ska arbeta utifrån hur jag är och vad mina behov avser oavsett.
För att återkomma till galen vänskap.
(Tillochmed i skrift så blir det osammanhängande)
Så är det en av de bästa man kan välsignad med som vän.
Total förståelse.
Där det hägrar ärlighet och raka rör.
Det lämnas inget utrymme för missförstånd.
Kärlek, kravlös jävla kärlek.
För er som inte upplevt det.
Fortsätt leta efter den.
Magiskt.
Nu ska jag peta i mig min knock-downs för att sedan inte kunna hålla mig vaken.
Eller ja, ringa Agnes först.
Det kommer att bli en hård helg.
Taggad till tänderna och väskan är packad.
På återseende när jag hittat hem igen ❤️
Kommentarer
Trackback
