Det kommer en tid
PUBLICERAT: 2013-11-20 TID: 17:31:31
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
För varje dag som går så hamnar jag mer och mer i fas.
Jag är inte utspridd längre bara lite trasig.
För varje crash så återkommer ännu mer vilja.
Vinnarskallen får vatten på kvarn.
Jag tänker inte stanna kvar där jag har varit. Jag har varken tid eller lust längre.
Jag är alldeles för stark och har alldeles för mycket att ge.
Emellanåt.
Förut för jämnan.
Ju mer tillfreds jag blir med att jag har adhd och ju mer jag tänker tillbaka.
Desto ljusare ser jag på framtiden.
Jag försvann inte.
Jag spreds inte ut.
Hjärtat slutade inte att slå.
Själen är densamma även fast den har värkt. Och värker ibland.
Mina batterier är inte slut.
Dom ligger bara på uppladdning.
Orken tog inte slut.
Bara en paus.
När jag tänker tillbaka på hur det har varit och hur det har känts.
Så är det med så mycket sentimentalitet och vemod att jag mellan varven börjar gråta.
Tårarna rinner för vad som hände.
För att jag inte hann stoppa det.
Dom rinner av insikt.
Insikten av hur långt jag faktiskt har kommit.
Och för att hela mitt väsen faktiskt minns hur det jävla ont det har gjort.
Jag är jag.
Förhoppningsvis ett bättre jag.
Jag har bestämt mig för att fortsätta dela med mig av min historia.
På vilket sätt får ni se när det är ett faktum.
Kan mina tankar.
Mina känslor.
Min berättelse.
Beröra.
Kanske hjälpa en stackars liten människa att åtminstone inse att det blir bra tillslut.
Så är hela min färd värld det.
För min längtan efter att hjälps andra är starkare än någonsin.
Det borde vara en självklarhet för alla.
Att hjälpa de som behöver och våga be om hjälp när ens egna medel är slut.
Att dela med sig av det lilla eller stora man har.
Hela världen skulle bli en bättre plats då.
Minns mig för den jag var.
Kom ihåg mig innan det hände.
Och se mig för den jag är nu.
Och ha hopp för vad mitt hela jag kommer att bli.
Kommentarer
Trackback
