Nu är det dags.
Imorgon börjar jag på riktigt smyga igång projekt vardag.
Tillbaka till arbetet.
Jag är samma människa men en annan person.
Hoppas jag. En lite bättre.
Fortfarande skör och försiktig men hel.
Jag saknar er.
Eran respons. Era kommentarer och frågor.
Jag ser att ni hänger med men visa er lite.
Skicka över all styrka ni har.
Utan er är min resa inte värd att sättas på print.
Jag har så många bollar i huvudet nu.
Blir aningens rörigt trots att bollarna är positiva.
Tidningsrepotage, börja arbeta, projekt, forskning, blogg m.m.
Jag måste sätta mig ner och välja ut några av de inlägg som är 'bäst'.
Som berört och beskrivit.
Hur ska jag veta det?
Vill ni hjälpa till?
Ge mig era topp tre, dom som ni minns och som berört mest.
Gett mest.
Jag är tacksam för all hjälp jag kan få.
Jag är lite vilse idag.
Som alltid vid den här tiden.
Framförallt om dagen har inneburit mycket nya intryck.
Då får jag svårare att sortera.
Svårare att hålla ihop.
Jag seglar lätt iväg och snurrar till det uppe i skallen.
My memory is my worst enemy.
Blickar jag bakåt så säckar jag ihop för en stund.
Ser jag däremot framåt så ler jag.
Det kommer att bli bra.
Nu är jag ju på väg.
På riktigt.