Jag är värdelös.
Idag. Just idag.
Orkar ingenting.
Gråter floder. Vältrar värre än fan själv.
Jag ska med på att remitteras.
Kanske kan dom finna en massa andra fel oxå när dom ändå vänder ut och in på skallen.
Kanske kan det hjälpa.
Vem fan vet.
Jag orkar inte att inte orka.
All min energi sprutar ur all jävla hyper och hjärnan torkar ut.
Jag måste ner i varv.
Jag saknar min psykolog.
Jag saknar logiken, svaren och verktygen.
Jag har nog tappat bort dom nånstans.
Jag sa till min äldsta att jag inte mår så bra idag.
Hon svarade: -Mamma du mår ju aldrig bra. När blir du glad igen?
Fuck!!!
Ge mina barn sin mamma tillbaka för helvete!
Dom förtjänar inte att ha en sån här mamma.
Fan Livet! Var tog du vägen?
Varför missade du mig?
Varför jag?
Varför fick jag en sån här jävla hjärna?
Jag skiter i hög IQ.
Jag skiter i multipel intelligens.
Jag skiter i driftighet till vansinne.
Jag skiter i att jag kan multitaska värre än de flesta.
Jag skiter i att jag har ett hjärta som får plats med hela jävla världen.
Jag skiter i att jag blivit mer empatisk än Dalai Lama.
Jag vill bara vara normal.
Fungera som folk.
Inte känna, inte tänka.
Jag vill inte fly mer.
Jag vill springa käpprätt med huvudet före in i det som gör en lycklig.
Har jag varit lycklig?
Jag minns fan inte hur det känns.
Ja herregud vad jag svär.
Men jag kommer aldrig att kunna förklara det här jävla vansinnet.
Om jag kunde så skulle jag visa.
Hur jävla ont det gör.
Om Gud fanns och det vore så att han ger sina starkaste soldater de tuffaste striderna.
Hur tänkte han när han kastade på mig världens jävla våldtäkt?
Min mamma var här och la om mina sår idag.
Jag bad henne lägga om mitt hjärta och min trasiga själ oxå.
Mammor kan ju allt.
Men det här rår inte ens världens bästa mammakärlek på.
Stilla. Snälla stilla.