Vackra jävla människa
UNDER: Änglar finns dom?
Jag har hittills känt mig förvirrad. Inte haft koll på hur det känns. Hur det ska kännas. Hur det ska vara.
Vad jag vill. Vad jag inte vill. Vad jag önskar. Vad jag hoppas.
Men jag vet fan vad jag vill.
Mitt i allt så är det en sak jag har fått rätsida på.
Jag biter mig i läppen. Vänder ut och in på mig själv. Brottas med rätt och fel.
Undrar. Tänker. Ältar.
Vill men får inte. Vill men förmår mig inte. Ska inte.
Men jag vill för tusan inte låta bli!
Väntar jag? Vad väntar jag på?
Tystnad? Ljus? Kommer lampan att tändas? Är den släckt?
Om ni visste vilken röra vår historia ställt till med. Den har fått mig ifrågasatt både etik och moral. Vett och etikett. Rätt och fel.
Ifrågasatt mitt eget hjärta.
Question everything!
Men sen när har vår historia haft någon korrekt regelbok?
Fick jag min vilja igenom. Om jag för en gång skull kunde få som jag ville.
Så skulle jag be dig av hela mitt hjärta. Härja runt i min lur, i min tillvaro. Formulera, brinn, skoja, ruttna och lys som bara du kan.
Dra vilka slutsatser du vill. Strunta i etiketter. Förväntningar och slutsatser kan lämnas åt ett annat kapitel.
Vad som helst utom tystnad.
Tänd lampan! Ta plats!
Ta precis hur mycket plats du vill.
För jag saknar dig så in i helvete...
