Kan ett trasigt hjärta heala ett annat trasigt hjärta?
Kanske inte. Men det lindrar. Läkningen påskyndas kanske en aning.
När förståelsen och acceptansen är som bäst.
Låt vara. Bestäm dig. Vinn. Släpp ut. Lämna ifred. Finnas till. Låna ut axeln. Krama om, hårt & länge.
Tills tårarna är slut. Tills dom inte rinner mer.
Först då kan vi prata igen. Mötas och berätta våran historia.
Berätta varför det gör så ont. Om vi ens vet varför. Vad det beror. Just den där gången.
Det är väldigt skönt att vara två. Två som går samma rond.
Som bekämpar likvärdiga inre strider.
Nu kan man snabbt uppfatta den andra. Ta vid, bytas av. Hjälpa till.
Jag vet precis hur det känns. Jag vet ju precis hur ont det gör.
Min är dock något bedövad. Jag håller mig flytande med huvudet ovanför vattenytan.
Kanske är det medicinen. Kanske är det sällskapet. Kanske är det välbefinnandet att finnas för någon annan.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag gör din smärta, din börda lite lättare att bära.
För min är just nu hälften så tung. Min dag är ljusare. Mina nätter är lugnare.
Mitt tålamod längre. Mitt humör lättare.
Allt är så mycket bättre. Så mycket lättare när man inte är ensam <3
Sen kan man ju för stunden få hjärtat att le en aning. Nya Martens och en boombox.
Ikväll så jag dansa på verandan till min boombox i mina nya skor!