Ro
UNDER: Änglar finns dom?
Tänk att saknad och längtan kan ta så stor plats. Ta upp så mycket tid. Så mycket tankeverksamhet.
Motorn maler och maler.
Minnen snurrar. Varje gång jag sluter mina ögon så finns dom där. Minnen. Lukter. Känslor. Platser.
Jag är inte här och nu. Bara då.
Vid olika tillfällen saknar jag olika saker. Olika personer. Olika känslor.
Drömmer mig bort. Drömmer mig tillbaka.
Idag stillades en stor del av min saknad. Min Emma. Endast några få gånger om året ses vi. Lika varmt och känslofullt varje gång. Du är en del av mig. Med din alldeles egna gigantiska plats i mitt stora hjärta.
Men hela tiden oavsett vilken del som stillas så finns alltid djävulen med.
Sitter på axeln och berättar att snart är det över. Snart börjar saknaden om igen.
Men med Emma och som de flesta andra jag kan stillas av så vet jag att hon inte försvinner. Hon är alltid där fast än jag vare sig kan se eller röra.
Så nu, just nu är jag inte rädd.
Idag kommer ingen ångest på besök.
Idag råder ro.
